Bild: stock.XCHNG

Facket är under attack. Inte minst i medierna. Fackets inflytande ska minska har den borgerliga regeringen bestämt. En öppen konfrontation som i Storbritannien under Margaret Thatcher är inte möjlig. Fackets breda stöd och organisationsgrad är ett skäl. Vidare har facket i Sverige inte använt strejkvapnet i tid och otid utan visat stort samhällsansvar.

Därför är den borgerliga regeringens nya arbetsmarknadspolitik så försåtlig. På ytan handlar det om att bryta "utanförskapet". Men konsekvenserna är uppenbara. Liksom det underliggande syftet. A-kasseavgifterna har rakat i höjden. Vilket lett till en massflykt från detta för välfärden centrala försäkringssystem. En annan konsekvens är att facket tappar medlemmar. Särskilt LO och TCO-förbunden.

Här finns ett tydligt mönster. Det är inom tjänstesektorn som facket har störst problem att upprätthålla medlemstalen. Redan tidigare var detta ett dilemma. Vidare är det inom förbund med hög arbetslöshet som a-kasseavgifterna höjts som mest medan till exempel akademikernas a-kassa har sänkt sina avgifter. Vilket är meningen. Anders Borg vill att detta ska sätta press på parterna (löntagarna) att sänka lönerna i dessa sektorer för att minska arbetslösheten. Borg är här ett eko från 1920-talet.

SACO och TCO har också mer av tilläggsförsäkringar än LO, vilket innebär att fler blir kvar som medlemmar av dessa ekonomiska skäl. LO-medlemmarna har generellt sett lägre löner, vilket innebär att fack- och a-kasseavgiften är en större del av lönen, särskilt när dessa avgifter höjs.

Detta är skälen till att främst LO men även TCO tappar många medlemmar. Den borgerliga skadeglädjen är svår att ta miste på. SACO hyllas för att akademikerna inte tappar medlemmar. TCO kritiseras också men anses trots allt vara mer moderna, medan LO bara har sig själva att skylla om man får tro mediedramaturgin.

Facket befinner sig i samma strategiska underläge som SAF 1975, med andra ord vid ett vägskäl. Särskilt LO utmålas som den fula fisken som ensamt ställs till svars för det ena och andra. Facket måste slå tillbaka mot den här bilden.

Den stora utmaningen är att gemensamt höja organisationsgraden i främst tjänstesektorn. Här krävs nya offensiva arbetsmetoder och även ett ökat samarbete över de traditionella fackliga organisationsgränserna. De papperslösa ska inte heller få användas som ett slagträ mot facket. Den fackliga solidariteten behöver helt enkelt vidgas från de fackligt anslutna medlemmarna till arbetarklassen och löntagarna i vid bemärkelse. Och i grunden krävs ett fackligt idépolitiskt arbete och en utåtriktad opinionsbildning kring fackliga värden. Den politiska läxan lärde sig SAF redan i mitten av 1970-talet.