Vladan Lausevic
Vladan Lausevic

Liberala aktörer, som L och C, bör kunna kompromissa även med socialister för ett socialt Europa, i stället för att, som nu, förorda ett svagt mellanstatligt beslutsfattande eller säga nej.  Det skriver liberalen Vladan Lausevic, inför EU-toppmötet i Göteborg.

Fredagen den 17 november äger ett av de viktigaste EU-mötena i modern tid rum i Göteborg, med fokus på sociala frågor som berör välfärd, levnadsstandard och arbetsmarknad.

ALDE-partierna Liberalerna och Centerpartiet har tagit två helt olika ståndpunkter i frågan om den europeiska sociala pelaren (ESP).

Båda partierna har problem med sin politiska kommunikation om ESP men även möjligheter för mer visionära och meningsfulla förslag om EU:s socialpolitiska utveckling.

Liberalerna som brukar presentera sig som det mest Europavänliga partiet har kommunicerat om behov av »mer samarbete« i sitt stöd till ESP.

Historiskt sett har socialpolitik på EU-nivå i första hand aldrig handlat om mer konkret mellanstatligt samarbete. Istället har det hos nationella politiker och regeringar förekommit mycket motstånd till konkret EU-socialpolitik.

Fokus har därför legat på frivillighet, koordinering och harmonisering av socialpolitiken, vilket ESP i grunden handlar om.

Centerpartiet har på senare tid profilerat sig som ett mer pro-europeiskt parti som vill förändra och utveckla EU institutionellt.

Samtidigt har partiet kommunicerat om ett nej till ESP och att EU inte ska utvecklas till ett »välfärdsprojekt«.

Verkligheten är dock annorlunda, liksom historien. Idéer om välfärdssamhällen är just europeiska. Alla EU-stater är välfärdsstater i högre eller lägre grad. Idag står EU statistiskt för runt 50 procent av den samlade välfärden globalt sett.

Båda L och C har under de senaste åren dragit lärdomar om att de ekonomiska, sociala och demokratiska kriserna i unionen har förändrat den politiska utvecklingen och landskapet i Europa.

Det förklarar även att det idag finns fler aktörer som önskar ett »socialt Europa«.

Idéer om välfärdssamhällen är just europeiska.

Istället för att förespråka ett svagt mellanstatligt beslutsfattande, eller att säga nej till ett socialt Europa, så bör liberala aktörer ta fram konkreta förslag och vilja kompromissa med andra aktörer som de socialistiska.

På nationell nivå stödjer både L och C tanken att Sverige ska utvecklas vidare som en välfärdsstat. Det hindrar inte partierna att argumentera, opinionsbilda för att EU utvecklas till en välfärdsunion genom förslag å konkreta åtgärder från EU-nivån som kan göra riktig skillnad för medborgarna.

Fler liberaler, centrister och progressiva skulle kunna diskutera och utveckla förslag om EU-basinkomst eller grundtrygghet till individer och familjer i fattigare medlemsländer, EU-sponsrade skolor och lärosäten, bättre processer med förhandlingar mellan facken och arbetsgivare på EU-nivå.

Den inre marknaden med fri rörlighet av kapital och människor har skapat underverk för miljontals européer, bland annat genom utjämningen av levnadsstandarden inom unionen.

Samtidigt finns det starka folkliga missnöjen med hur EU-beslutsfattande påverkar den sociala utvecklingen i unionen som har lett till bristande demokrati, ökad populism och misstro till både nationella regeringar och EU-institutioner inte minst i Sydeuropa.

Olika ambitioner om att utveckla EU:s sociala dimension behöver även kompletteras med liberala visioner och idéer.

Genom att ta fram visionära och konkreta förslag har liberaler möjligheten att vara unionsbyggare som kan stärka den europeiska demokratin, tilltro till institutioner samt utveckla tydligare socialkontrakt mellan unionen och medborgarna.

Vladan Lausevic är liberal, individuell medlem i ALDE samt ordförande för nätverket tankesmedjan Libfed.