kristian mandin

Börsnoteringen av Academedia väcker många frågor. Man kan i alla fall konstatera att Peter Tillbergs ”Blir du lönsam lille vän?” blivit näst intill profetiskt, skriver Kristian Mandin, föreläsare.

Härom veckan meddelade riskkapitalbolaget EQT att man tänkte sälja sin skolkoncern Academedia. Strax efteråt meddelades det, föga förvånande, att man tänkte genomföra försäljningen genom att börsnotera sina skolor.

Själv har jag varit verksam i två friskolekoncerner, en riskkapital-ägd och en privatägd. Den ena gick i konkurs, den andra styckades och såldes som en konsekvens av utebliven lönsamhet.

Jag har en ganska ambivalent hållning till friskolefenomenet men är övertygad om att inte ens den borgerliga regering som en gång genomförde friskolereformen tänkte sig att skolorna skulle vara på börsen, ägas av riskkapitalister eller ens av nationella skolkedjor.

Jag inbillar mig att det snarare var en romantisk borgerlig småföretagardröm om föräldrar, lärare och rektorer som tillsammans skulle starta och driva skolor som var reformens mål. Och så såg det också ut i början – tills dess kapitalet vädrade morgonluft och reste ut till de små friskolorna, lade pengar på bordet och gav entreprenörerna ett erbjudande de inte kunde tacka nej till.

Academedia är ett resultat av sådana uppköp och har i dag en diger flora av ”skolvarumärken”.

Men frågan som i och med börsintroduktionen infinner sig är vad en skola egentligen är värd och vart i dess värde i så fall ligger.

Friskolor i sig är sig ganska värdelösa. Man hyr lokaler, leasar utrustning och de allt snävare nationella styrdokumenten inom skolan har lett till att man inte kan profilera sig lika tydligt som tidigare. Man kan inte längre luta sig mot unika koncept vilket gör det svårt att hitta något substantiellt värde. Själva skoltillståndet är dock värt en slant men bara så länge det finns elever i skolan.

De enda relevanta indikatorerna på skolors värde jag kan komma på är hur många elever som når målen i förhållande till kostnaderna för detta. Det är också studieresultaten som verkar bli en allt mer avgörande faktor i det fria valet. Därmed borde det vara dessa två faktorer som avgör hur Academedia-aktien värderas.

Konsekvensen av det bör bli att man i sitt delårsbokslut även anger elevernas samlade meritvärde och vid terminslut publicerar en sammanställning av elevernas betyg, uppgifter som kan få aktien att rusa eller falla.

Och hur blir börsens reaktion om både betygen och kostnaderna stiger? Hur kommer analytikerna förhålla sig till elevernas resultat på de nationella proven? Om resultaten på de nationella proven blir en faktor i värderingen – kommer i så fall tjänstemännen som rättar proven omfattas av insiderlagen?

Frågan är också vad som i framtiden blir viktigast, PISA eller börsanalytikernas förväntningar? Och hur långt kommer man vara beredd att offra lärandet för att hålla börsen lugn?

Problemen i skolan har ofta skyllts på inkonsekventa och kortsiktiga politiska beslut, nu blir det etter värre då börsen med sin konstant oroliga mage ska bedöma värdet av Academedia-elevernas resultat. Man kan konstatera att Peter Tillbergs konstverk ”Blir du lönsam lille vän?” blivit näst intill profetiskt.

Men på något sätt känns detta logiskt, som att det senaste decenniets skolpolitik hela tiden varit på väg hit. För den dokumentationshets och de ständiga mätningar som skolan tvingats till utgör en perfekt grund för analyser vid aktieköp – få verksamheter är så väl dokumenterade ner till minsta produkt (i det här fallet ett förskolebarn) som skolans.

Så när allt kommer omkring kanske det här är den bästa lösningen. Först måste vi bara reda ut vad börsens placerare tycker om elever med särskilda behov.

Kristian Mandin, föreläsare och företagare