Politiker ska inte få gå direkt från skumma affärer till regeringsansvar.

Åklagarna har efter sex års funderingar delgivit Lundin Petroleums ledning misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott. Förundersökningen handlar om att bolaget medverkat till att tusentals människor dödades eller fördrivits från ett område i Sydsudan, där företaget ville utvinna olja.

Bröderna Lundin är kända äventyrare som inte kan stava till mänskliga rättigheter, men den tidigare moderatledaren och utrikesministern Carl Bildt då? Han satt i Lundin Petroleums styrelse under de aktuella åren, men verkar inte ha vantrivts där.

Bildt tycks vara av samma skrot och korn som bröderna Lundin – krig och förtryck är ett bra sätt att tjäna pengar på.

Han visade detta när han var med i ledningen för CLI, en amerikansk lobbyinggrupp som ville invadera Irak och störta Saddam. Sedan berikade Bildt sig på Irakkriget genom en plats i Legg Masons styrelse, vars stora vinster kommer ur vapenindustrin.

Han tjänade också fem miljoner på optioner i ryska Vostok Nafta, som är storägare i Gazprom. Hans forna kollegor i den svenska politiken vill idag för liv och pina inte ha en ny Gazpromledning i Östersjön, men då det begav sig tyckte inte Bildt att ryska pengar luktade.

Han delar sin amoraliska hållning med åtskilliga i den finansiella sektorn. ”Vi är ingen rättslig instans” ursäktade sig en investerare när nyheten kom om misstankarna mot Lundin.

En annan typisk reaktion är att man inte kan hävda moraliska principer, om man äger fonder, som i sin tur äger aktier i Lundin Petroleum. Det blir i praktiken en munkorg, eftersom alla stora bankfonder och de flesta AP-fonder har placeringar i Lundin. En enskild kritisk medborgare som vill flytta sina pensionspengar får ett styvt jobb.

Mer naturligt vore att ledningarna för alla dessa fonder tog ett större ansvar för att . Där finns mycket att göra.

Ericsson och Telia tycks muta sig fram i diktaturer. Volvo Lastvagnar lurar kunderna när man ingått i kartell med andra lastbilstillverkare. Och tillsammans med ett halvdussin andra storföretag nolltaxerar man i Sverige.

Nordea har ertappats med olaglig penningtvätt, och har förmedlat en rad skattesmitare via den omtalade advokatbyrån i Panama.

Byt bank, säger somliga. Men om de andra närmast är kopior av varandra? Och om Ikea gömmer 100 miljarder undan skatt i en stiftelse i Lichtenstein, går det i realiteten att sluta handla där?

Den enskildes valfrihet är rätt illusorisk, tagen som gisslan av amoraliska ekonomiska aktörer. Politiken måste därför mer än i dag hävda grundläggande samhälleliga normer av företagen. Och det är nödvändigt att införa en karenstid för personer som Carl Bildt. De ska inte få gå direkt från skumma affärer till regeringsansvar, eller åt andra hållet.