Har kooperationen en framtid? Frågan aktualiseras av de senaste årens stora förluster i Coop, den ärevördiga gamla kooperativa koncernen. Om inte underskotten vänds till överskott kan Kooperativa Förbundets 114-åriga historia snart vara all. Nyblivna ordföranden Anders Sundströms överlevnadsstrategi är att sälja en rad företag och fokusera på kärnverksamheten: Butikerna. Och att byta vd.

På 1970-talet var KF Nordens största företag i termer av antalet anställda, ett enormt konglomerat av butiker och en lång rad varuproducerande företag. Framgångarna för KF sammanfaller med folkhemsbygget. Och inte minst KF:s legendariska arkitektkontor satte sitt arkitektoniska märke på en rad städer och samhälle. ”Vår kokbok” och Konsum försedde folket med bra recept och god mat.

KFs styrka låg i den lokala närvaron. Butikerna skapades och byggdes upp av människor som ville ha billiga varor och styra sitt eget öde. KF är en syssling till arbetarrörelsen. Redan tjugo år efter sitt bildande 1899 hade KF 1 000 lokala konsumentföreningar och 250 000 medlemmar.

I dag har KF drygt tre miljoner medlemmar. Parallellt med centraliseringen av den offentliga sektorn slog KF ihop en rad föreningar. På 1990-talet lades många föreningar över i aktiebolag. Medlemskapet har efterhand fått en annan karaktär. Det är mer fråga om service än om möten.

Parallellt har privata aktörer utvecklat framgångsrika koncept. Ica har i dag 50 procent av dagligvarumarknaden. Mycket tack vare en lyckad kombination av lokalt privatägda butiker som i ett slags federation drar nytta av koncernens stordriftsfördelar.

Men Coop är fortfarande den andra största aktören och hade 21,4 procent av marknaden förra året. Coop behöver kort sagt hitta ett koncept som både är effektivt och ger den kooperativa idén mål och mening igen. Man har också den senaste tiden knutit an till de kooperativa rötterna under devisen ”Du äger”. Och med en generös återbäring till medlemmarna. Kanske lite väl generös. För den har också kostat på. Gärna återbäring, men först ett rejält överskott! Särskilt som cheferna tilldelats uppseendeväckande bonusar samtidigt som koncernen och en rad dotterbolag levererat stora, stora underskott. Förmodligen inte vad de kooperativa pionjärerna en gång drömde om.

Den kooperativa idén är inte historia och är mycket livskraftigt globalt. Dagens Industri rapporterade i veckan om kommunikationsbyrån Geektown som valde den kooperativa företagsformen eftersom de vill äga gemensamt. Frågan är om den gamla kooperationen som började som lokala föreningar och utvecklades till stora Coop kan överleva.

Det ligger under alla omständigheter ett demokratiskt, socialt och ekonomiskt värde i att den kooperativa driftsformen kan utvecklas som ett tredje alternativ mellan staten och privata ägare. Kooperationen tvingar även vinstmaximerande aktörer att ta sociala hänsyn. Och ger marknaden flera dimensioner och nyanser och gör den – kort sagt – bättre.

Utmaningen för Coop ligger än en gång i att kombinera idéarvet med ekonomisk effektivitet och billiga och bra varor. Annars behövs den kanske inte. Och överlever inte heller.