Kristina Mårtensson och Anders Bergström Bild: Eva Wernlid och Kari Kohvakka
Kristina Mårtensson och Anders Bergström Bild: Eva Wernlid och Kari Kohvakka

Efterkrigstidens kvinnor blir nu pensionärer. Att 50 procent av dem blir beroende av garantipension är inte rimligt. Parter och politiker måste å det snaraste ta itu med frågan.

Det handlar om ett mer jämställt familjeliv. Det handlar om högre löner och bättre arbetsvillkor för kvinnor. Och det handlar om att se över delar av pensionssystemet.

Just nu håller Folksam en stor pensionskonferens i Örebro. För oss i Kommunal är det viktigt att inte bara diskutera pensionssystemet. Vi vill uppmärksamma den väldigt låga pension som många av Kommunals medlemmar, särskilt kvinnorna, får när de har jobbat och slitit ett helt yrkesliv.

Det är efterkrigstidens kvinnor som nu blir pensionärer. Kvinnor som kom ut på arbetsmarknaden när det fanns gott om jobb och välfärden byggdes ut. Av alla kvinnor som går i pension i dag är hälften helt eller delvis beroende av garantipension, det som tidigare kallades fattigpension.

Kvinnors pension är i genomsnitt 6 000 kronor lägre per månad mäns pension. Vad beror det på? Det handlar främst om deltider, visstider och naturligtvis låga löner. Pensionerna är en spegling av ett ojämställt arbets- och familjeliv.

Deltidsarbetet är fortfarande omfattande i Kommunals kvinnodominerade yrken, där 57 procent av kvinnorna arbetar deltid. För Kommunals kvinnor är inte deltid något man har några år när barnen är små – utan kommunals kvinnor jobbar deltid under majoriteten av sitt yrkesliv.

När det gäller visstidsanställningarna i välfärdssektorn är problemen nästan ännu värre. Inom Kommunals yrken ökar visstidsanställningarna för femte året i rad, från 25 procent 2008 till 31 procent 2013. En visstidsanställd har i genomsnitt nästan 3 400 kronor mindre i lönekuvertet varje månad än en tillsvidareanställd.

Tar vi även hänsyn till att visstidsanställda i betydligt större utsträckning arbetar deltid är gapet i lön mellan de som har otrygga och trygga anställningar betydligt större. I snitt får en visstidsanställd ut cirka 10 500 kronor mindre i månaden än en tillsvidareanställd.

Även det ojämställda familjelivet påverkar pensionen. Man skulle kunna säga att det börjar med barnen, särskilt för LO:s kvinnor. Föräldraledigheten delas väldigt ojämlikt – kvinnor tar ut 75 procent av föräldradagarna. För många med oregelbundna arbetstider blir det svårt att jobba heltid eftersom förskolorna är stängda på kvällar och nätter.

Nu kan vi även se att runt 140 000 kvinnor, varav många har arbetaryrken, går ned i arbetstid för att ta hand om nära anhöriga. I de allra flesta fall handlar det om att ta hand om en äldre släkting på grund av brister i vården och omsorgen för de äldre. När den gemensamma välfärden inte levererar får familjen – läs kvinnorna – ta över.

Slutligen är kvinnor oftare sjukskrivna. Under 2013 var antalet sjukpenningdagar i snitt 12,3 för kvinnor och 6,6 för män. Usla arbetsvillkor och dålig arbetsmiljö gör ofta välfärdssektorns kvinnor så sjuka att de inte orkar arbeta längre och går i förtidspension.

”Både den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön spelar roll för människors beslut att gå i pension i ’förtid’, det vill säga före 65 års ålder. Att arbeta med människor […] exempelvis inom vården, ökar risken att lämna arbetslivet före 65 års ålder”, skriver Arbetsmiljöverket i en ny rapport.

Det är inte rimligt att 50 procent av kvinnorna som går i pension i dag helt eller delvis blir beroende av garantipension. Att förändra den ojämställda pensionen tar tid. Parter och politiker måste å det snaraste ta itu med frågan och jobba på flera fronter.

Det handlar om ett mer jämställt familjeliv. Det handlar om högre löner och bättre arbetsvillkor för kvinnor. Och det handlar om att se över delar av pensionssystemet.

Anders Bergström, förbundskassör Kommunal
Kristina Mårtensson, samhällspolitisk chef Kommunal