almedalen17 Kristdemokraterna står bakom den nuvarande abortlagen, men flirtar samtidigt med Sverigedemokraterna i frågan om samvetsklausul och har hittills inte velat kritisera SD:s hårdare abortpolitik. Det är illavarslande.

 Barnmorskan Ellinor Grimmark kräver att få arbeta som barnmorska trots att hon inte vill utföra aborter. Hon hävdar att Region Jönköping gjort fel som vägrat att anställa henne och har drivit sitt ärende hos diskrimineringsombudsmannen, i tingsrätten och i Arbetsdomstolen. Men ingenstans har hon fått stöd för sitt krav. Nu går hon vidare till Europadomstolen.

Grimmarks långa marsch genom de rättsliga instanserna är uppbackad av en rad antiabortaktivister, däribland hennes juridiska ombud Ruth Nordström, VD för stiftelsen Provita. För inte länge sedan delade Provita adress med antiabortorganisationen Ja till Livet i Uppsala.

Stödet till Grimmark är kopplat till kravet på att Sverige ska införa en så kallad samvetsklausul, det vill säga att arbetstagare ska ha rätt att slippa arbetsuppgifter som strider mot samvetsfriden.

I realiteten handlar samvetsklausulen dock bara om en sak, att barnmorskor inte ska behöva utföra aborter.

I realiteten handlar samvetsklausulen dock bara om en sak, att barnmorskor inte ska behöva utföra aborter.

I Sverige finns en grupp aktivister som vigt sina liv år att motarbeta en liberal abortpolitik.

Problemet för dessa aktivister är att de inte fått något större genomslag för sin sak. SOM-institutets undersökningar visar att bara var tionde svensk vill ändra de nuvarande abortlagarna, det vill säga kvinnors rätt till abort fram till den 18:e graviditetsveckan

(därefter krävs tillstånd från Socialstyrelsen). Stödet för de svenska abortlagarna har dessutom varit stabilt under de senaste 20 åren.

För antiabortrörelsen utgör Grimmarks kamp och frågan om en samvetsklausul en möjlighet att mobilisera. I riksdagen är det bara SD som vill sänka antalet veckor för fri abort. KD står sedan flera år tillbaka bakom den nuvarande lagstiftningen.

En grupp besvikna kristdemokrater har därför bildat Kristna Värdepartiet, i praktiken ett enfrågeparti som kräver att abort » bör vara olagligt.«

I slaget om samvetsklausul gör SD och KD gemensam sak även om det finns nyansskillnader mellan partierna. SD vill att riksdagen fattar beslut om en samvetsklausul medan KD menar att det lokalt på arbetsplatsen (oklart vad det innebär) ska vara möjligt att skapa ett »skydd av samvetsfriheten«.

För närvarande är den liberala abortlagstiftningen i Sverige inte hotad. Men det som skulle kunna ändra spelplanen är om antiabortrörelsen vinner framgångar i Europa. I flera länder har motståndet mot aborter skärpts, även om förslag om en mer restriktiv lagstiftning motats tillbaka i både Spanien och Polen.

I länder där antiabortrörelsen har vunnit i styrka har det traditionella motståndet lierat sig med ett nationalistiskt färgat abortmotstånd. Ett typexempel är partiet Gyllene Gryning i Grekland som blandar argument om »det ofödda barnet« med krav på att kvinnan ska föda barn för att bidra till nationens överlevnad.

En mer restriktiv abortlagstiftning skulle leda till att de illegala aborterna ökade.

Välbeställda kvinnor kan alltid åka utomlands och göra abort, medan kvinnor med låga inkomster skulle tvingas till farliga och osäkra aborter här hemma.

I svensk politik råder fortfarande osäkerhet om var KD står i denna strid. KD flirtar med SD i frågan om samvetsklausul och KD har hittills inte velat kritisera SD:s hårdare abortpolitik. Det är illavarslande.