Borgarna är fångade i sin egen våta dröm om valfrihet. Spiken i kistan är konceptet med vinster i välfärden, som inte minst är tydlig inom skolan.

Borgarna är fångade i sin egen våta dröm om valfrihet. Spiken i kistan är konceptet med vinster i välfärden, som inte minst är tydlig inom skolan.

De stora skolkoncernerna/riskkapitalisternas fokus är inte att utveckla en pedagogik – att utveckla skolan. Fokus ligger på vinsten, göra vinst på skattepengar. Borgarna är förvånade, de verkar inte förstå marknadens principer. ”Cash is king”.

Folkpartiets utbildningspolitik leder till en extrem kunskapssegregering och dessutom till att skolresultaten generellt sjunker. En mardröm för borgarna. Inför valet 2014 står de med en skola där riskkapitalister håvar in vinsterna på våra skattepengar och där likvärdigheten minskar. De som får betala är arbetarklassens barn. Skolan är numera designad för elever som kommer från akademikerhem. Ett svek.

Jag är uppvuxen i Gubbängen och gick i skolan på slutet av 1960- och 70-talet. I det som Jan Björklund kallar för flumskola. Men i Gubbängen, Hökarängen och Farsta – som delvis var ett hårt förortsområde – fanns det en skola som var jämlik och som gav oss, arbetarklassens barn, chansen till utbildning.

Det fanns förutsättningar att göra klassresor – nu är biljetterna till klassresorna indragna.

Stockholm har länge varit alliansens skyltfönster mot resten av Sverige. Valfrihetens mecka.

Reser vi genom Stockholm finns det med bara några minuters bilväg områden där elevernas skolresultat skiljer sig avsevärt från varandra. I stadsdelsområdet Spånga/Tensta finns stadsdelen Sundby där varenda elev har så bra skolresultat att de kan söka vidare till gymnasiet. I en annan stadsdel, Tensta, är nästan var tredje elev inte behörig att söka sig vidare.

Så ser det ut i flertalet av Stockholms stadsdelar. I gynnade stadsdelar har varenda elev så bra betyg att de får börja på gymnasiet. I mindre gynnade stadsdelar lämnas nästan en tredjedel av klasskompisarna utanför, när det är dags att börja på gymnasiet.

Dessutom går det allt bättre för de bästa eleverna och allt sämre för de mindre lyckade. De stadsdelar som låg i toppen 2007 lyckas ännu fyra år senare. Samtidigt har de stadsdelar som låg i botten år 2007 sjunkit ännu lägre ner.

Kunskapssegregationen ökar. Det visar rapporten ”Vi bryter segregationen” som Stockholmsvänstern publicerade i våras. Rapporten visar på en kraftig segregation mellan Stockholms olika stadsdelar. Det finns en tydlig koppling mellan skolresultat och var eleverna bor.

Detta är en rättighetsfråga. Alla barns och ungdomars rätt till kunskap.

Den förda politiken göder segregationen. Skolan i dag är en del av ett samhälle med starka segregerande krafter. Nu behövs radikala grepp.

På nationell nivå fodras en översyn över det fria skolvalet och dess konsekvenser som mynnar ut i en politik som gynnar de barn som har sämst förutsättningar, dessutom måste det bli ett stopp på vinstuttag ur friskolorna.

Vi ska inte och kan inte acceptera att så många unga utan gymnasium och ibland grundskola står utanför arbetsmarknaden. Utan relevant utbildning får de stå där livet ut. Att investera i kunskap är alltid relevant.

Lär av Finland.

Där har lärarna stort förtroende, ägnar sig åt undervisning och når goda resultat. Finland har en allmän, sammanhållen skola, med högt utbildade lärare som ger bra resultat, inte bara för de elever som behöver stort stöd utan också för de högpresterande.

Sverige är unikt i världen med vårt nuvarande skolsystem. Det finns ett undantag. Systemet som introducerades i Chile under general Pinochets styre. Annars finns i världen inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag.

Gå tillbaka till ruta ett. Låt skolan vara till för att gynna eleverna – inte bolagen.

Karin Rågsjö, vice gruppledare i Stockholmsvänstern