debatt Trots en brinnande högkonjunktur kretsar valdebatten kring kris och katastrof. Nästan inget har handlat om mandatperiodens många framsteg och hur väl Socialdemokraterna har lyckats i sina ambitioner. Men kanske kan alliansutspelet om en utsträckt hand mot SD få valdebatten att vända, skriver S-debattören Lina Stenberg.
Alliansens utspel om en utsträckt hand mot Sverigedemokraterna efter höstens val kom som en chock för många. Trots att Centerpartiet och Liberalerna snabbt tog tillbaka den inbjudande gesten, är handsken kastad och valdebatten har skiftat fokus.
Kanske blir utspelet och skiftet i debatten den efterlängtade räddningen för en socialdemokratisk valseger.
Knappt någonting har handlat om de framsteg som gjorts under den här mandatperioden: Hur låg arbetslösheten kommit att bli, på vilket sätt resurser har omfördelats på ett mer jämlikt sätt och hur ekonomin blomstrar trots massiva reformutgifter.
Socialdemokraterna som trots minoritetsregering – och trots stora oväntade prövningar som migrationsinflödet 2015 (vägrar kalla det för migrationskrisen) och terrordådet i Stockholm 2017 – har lyckats i sina ambitioner och vallöften från 2014.
Den politiska dagordningen är väldigt svår att styra för en enskild part. Hur gärna vi än vill går det sällan att få debatten att handla om just våra preferenser. Detta är en del av demokratins spelregler.
Men enfrågepartiet Sverigedemokraterna har lyckats med just detta. De har haft allt att vinna på att få debatten att handla om migration och att sätta grupper mot grupper. I gott sällskap med andra högerpopulistiska krafter har de lyckats väldigt väl i att få dagordningen just dit de vill. Kanske just för att de inte spelar enligt normala demokratiska spelregler.
I årtionden har det forskats på och diskuterats om hur demokratiska samhällen bäst står emot högerpopulistiskt inflytande. Strategin att hålla SD utanför det politiska finrummet har länge hållits uppe, men har på senare tid blivit en allt tunnare strategi. Men trots att motståndet blivit lägre fortsätter Sverigedemokraterna att växa.
Höstens riksdagsval handlar om väldigt många saker för väljarna. En sådan sak är hur en framtida regeringsbildning kan se ut och vem som kommer att leda en sådan regering. Det är alltså inte bara vilka valfrågor som appellerar till den som ska rösta utan också så kallad regeringsduglighet och faktisk möjlighet att få igenom politik.
Det utspelet allra mest visar är hur lätt Allianspartierna är beredda att svika sina ideal. Exakt hur regeringskåta de är istället för att följa politiska principer och moraliska kompasser.
Att Alliansen tidigare i veckan, trots en snabb kovändning, öppnade för samarbete med Sverigedemokraterna är en del i att visa väljarna just detta. Att de är regeringsdugliga och att deras politik kommer att förverkligas.
Men det utspelet allra mest visar är hur lätt Allianspartierna vart och ett är beredda att svika sina ideal. Exakt hur regeringskåta de är istället för att följa politiska principer och moraliska kompasser. Särskilt gäller det för mittenpartierna Liberalerna och Centerpartiet som ju länge varit benhårda i motståndet mot SD-samarbeten.
Kanske leder det här till ett skifte i den politiska dagordningen som vi så väl behöver. Istället för att valdebatten fortsätter att hacka om samma frågor med hårda tag i migrationen och i städernas förorter kan valdebatten komma att handla om något annat. Om hur lojala eller icke-lojala de politiska partierna är mot sina egna värderingar. Och framför allt, hur lojala partierna är mot sina sympatisörer.
Förhoppningsvis leder detta till en valrörelse där det ställs krav på att partierna tydligare deklarerar vilket samhälle de vill ha. Hur deras ideologiska principer stämmer överens med den politik de vill driva. Och kanske får väljarna chansen att avgöra hur stort inflytande de vill att ett högerextremt parti med rasistiska rötter (och svans) ska ha.
Detta är en debatt som socialdemokratin och den breda vänstern vinner på att ha.
Det allra bästa sättet att förutsäga en framtida regerings politik är ju att se i backspegeln och kolla facit. En röst på S är en röst på en fortsatt politik i enlighet med arbetarpartiets ideologiska och moraliska kompass.
En röst på något av Allianspartierna kan mycket väl bli en röst på Sverigedemokraterna med allt vad deras människosyn och antidemokratiska grundidéer innebär.
Lina Stenberg är Socialdemokratisk debattör.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
