Kan en segregerad skola samtidigt vara en likvärdig skola? En politisk majoritet svarar ja, trots att verkligheten säger nej. Segregerad är inte likvärdig och mer resurser kan inte kompensera för kamrateffekten.

Skolan är både Sveriges största och viktigaste arbetsplats. Det är också här samhällets kriser och brister kommer tydligast till uttryck. Synnerligen oroande är den ändrade synen på kunskap, hos eleverna, deras föräldrar och lärarna, visar en ny avhandling i statsvetenskap,

Med den borgerliga friskolereformen från 1992 som främsta exempel visar Johan Wennström hur »hybridmodellen« NPM, New Public Management, underminerat både skolornas motivation att lära ut kunskaper och elevernas motivation att lära in dem. Fusk och föräldrastyrning har gjort sitt intåg.

Friskolereformen, med hjälp av New Public Management, har lett till en skola där betygen blev allt högre samtidigt som kunskaperna sjönk.

I senaste Konflikt i P1 visades hur det fria skolvalet också  lett till att segregationen ökar. Skolforskaren Jonas Vlachos konstaterade att skolan till och med är mer segregerad än samhället och att skolvalet spär på uppdelningen.

Skolkommissionens omdiskuterade förslag om viss omfördelning, via lottning, av elever som en del av skolvalet, har sågats av borgerliga allianspartier, inkluderat SD.

På Järvaveckans sista dag talade statsminister Stefan Löfven (S) därför inte om att blanda elever, utan om pengar som ska satsas i utsatta områden för att vända utvecklingen. »Alla skolor ska vara bra skolor«, försäkrade han. Med andra ord ska de vara likvärdiga trots att de är segregerade.

Men pengar kan inte kompensera för en viktigare faktor, den så kallade kamratgruppseffekten.

I boken Our Kids, The American Dream in Crisis, skriver statsvetaren Robert D. Putnam i ett kapitel om betydelsen av vem du går i skolan med. Hur kunskapsgap och klassklyftor vidgas när »have and have-not kids« alltmer skiljs åt.

Den verkligheten är densamma här. Inga satsningar i världen kommer att integrera elever eller höja dåliga resultat om inte kamrateffekterna får vara med och styra politiken.

Inga satsningar i världen kommer att integrera elever om inte kamrateffekterna får vara med och styra politiken.

Forskningen förklarar nyttan med en kamratgruppseffekt med att duktiga elever har en positiv effekt på de mindre studiemotiverade. Och högpresterande elever förlorar inte på blandningen (om den inte tippar över).

Den som ska möta samhällets mångfald och bidra till utvecklingen behöver kompisar med olika livsvillkor med sig in i vuxenlivet, så att inte också högskolan blir en ekokammare. 

Men idag har kamratgruppseffekten blivit föräldrarnas främsta skäl att välja skola, inte politikernas verktyg för likvärdighet.

Marknader för skolor driver fram mera ojämlikhet och färre mötesplatser för barn med olika bakgrund.  Anna Ambroses avhandling visar hur rykten påverkar föräldrarnas val.

Att slå samman skolor, som i Nyköping och Gävle, har gett en bra kamrateffekt som snabbt höjt både kunskaper och betyg. Men i Nyköping hotas resultaten redan av ett »läckage« till friskolor som bara behöver ta barn från sin kö och på nytt spär på segregationen.

Gymnasieministern och tidigare generaldirektören för Skolverket Anna Ekström (S) vet detta. Den Skolkommision hon tidigare ledde vet detta.

I Konflikt talade hon sig varm för skolan som mötesplats, men försvarade samtidigt regeringens beslut att nöja sig med resursförstärkning till skolorna i utsatta områden. Mer finns inte politisk majoritet för.

Men segregerad är inte likvärdig. Det konstaterade USA:s högsta domstol redan på 1960-talet när de första bussarna till vita skolor började rulla.

Skolval ska inte innebära att friskolor kan smita från sin del av ansvaret för en blandad skola, så länge de får sin del av skattepengarna. De ska inte fritt kunna plocka enbart ur egen kö.

Vågar partierna bli överens om detta finns det hopp om mera likvärdighet. Annars styrs skolan vidare mot fortsatta försämringar.