Arbetsmiljö Om vi ska minska stressen, öka livskvaliteten och klara ett längre arbetsliv behöver välbefinnandet tas på allvar i arbetsmiljöarbetet, skriver Daniel Lind, samhällspolitisk chef på Jusek.
Sedan slutet av 1980-talet har välbefinnandet på svensk arbetsmarknad minskat. Trenden gäller för alla utbildningsnivåer, för män och kvinnor och för de flesta sektorer.
Det är allvarligt av flera skäl.
- För det första har det långtgående konsekvenser för individen i form av ökad stress och minskad livskvalitet.
- För det andra får ett minskat välbefinnande i arbetet negativa effekter för produktiviteten och samhällsekonomin.
Hur vi har det på arbetet är avgörande för hur vi mår i övrigt. Det är därför oroande att välbefinnandet på svensk arbetsmarknad sjunker..
Välbefinnande i arbetet har länge varit en försummad fråga i den svenska nationalekonomiska forskningen, men under senare tid har vissa steg framåt tagits.
Arbetet är helt centralt för vårt subjektiva välbefinnande. Hur vi mår på arbetet är till och med mer avgörande för vårt totala välbefinnande än vår familjesituation och vårt övriga sociala liv.
Det är med andra ord av största vikt att vi gör vad vi kan för att öka välbefinnandet i arbetslivet. Annars riskerar den nuvarande utvecklingen att få förödande konsekvenser – både för folkhälsan och samhällsekonomin.
Hur vi mår på arbetet är mer avgörande för välbefinnandet än vår familjesituation och vårt sociala liv.
Svenskt arbetsmiljöarbete har en stolt och viktig historia. Under årtiondena har den svenska modellen bidragit till stora framsteg inom arbetsmiljöområdet.
Parterna på arbetsmarknaden har, tillsammans, tagit stora och viktiga steg för en bättre arbetsmiljö.
Det har gynnat både individer och samhällsekonomin i stort. Men nu riskerar Sverige att halka efter.
För att vända den negativa trenden med sjunkande välbefinnande behöver vi vidga vårt synfält.
Att enbart fokusera på dödstal och stress riskerar att leda till att viktiga faktorer som kreativitet, lärande och utveckling i arbetet glöms bort.
Ett viktigt steg togs nyligen i den statliga avtalsrörelsen när parterna enades om att välbefinnandet i arbetet framöver ska vara ett centralt område för parternas samarbete.
Fler aktörer behöver ta liknande initiativ. Vi behöver fokusera på friskhetsfaktorer och ett mer hållbart arbetsliv snarare än att enbart släcka akuta bränder i form av skenande sjukskrivningar. Ett högre välbefinnande på svensk arbetsmarknad skulle dessutom få positiva bieffekter i form av minskade sjuktal relaterade till psykosocial ohälsa.
Inte heller den snabba reallönetillväxten och det minskade antalet arbetade timmar per sysselsatt har ökat välbefinnandet i arbetet.
För att vända utvecklingen krävs konkreta insatser som kan förbättra välbefinnandet. I en nyligen publicerad forskningsartikel visar jag att Inte heller den snabba reallönetillväxten och det minskade antalet arbetade timmar per sysselsatt har resulterat i en positiv utveckling av välbefinnandet i arbetet.
Där presenterar jag också nio faktorer som är de viktigaste för att öka välbefinnandet i arbetet på svensk arbetsmarknad:
- Säkerställ att arbetet inte påverkar övriga livet negativt.
- Ge medarbetarna möjlighet att få utlopp för sin kreativitet.
- Säkerställ att medarbetarna får använda sin kompetens.
- Undvik höga nivåer av negativ stress.
- Förbättra relationer mellan kollegor.
- Ge medarbetarna inflytande över vilka arbetsuppgifter som ska utföras.
- Säkerställ att verksamheten drivs på ett rättvist sätt.
- Säkerställ ett klimat där det är högt i tak och att verksamheten kan ifrågasättas.
- Ge medarbetarna möjligheten att lära nytt i arbetet.
Faktorerna ovan är arbetsplatsnära åtgärder som kan ge stora effekter på individ- och arbetsplatsnivå.
De behöver kompletteras med riktade insatser från regeringen som kan främja ett mer systematiskt arbete med att förbättra välbefinnandet på svensk arbetsmarknad.
Det finns alla möjligheter för regeringen att ta nästa steg i arbetsmiljöarbetet genom att låta välbefinnandet ta större plats i det nationella arbetsmiljöarbetet.
Vikten av välbefinnande bör också genomsyra regeringens arbetsmiljöstrategi.
Nya mål behöver tas fram och styrningen av myndigheterna behöver ses över. Om steg tas i den här riktningen gynnar det inte bara individen i form av ökad livskvalitet och ett högre välbefinnande i arbetet.
Vi får dessutom positiva samhällseffekter i form av ökad produktivitet och en stärkt konkurrenskraft.
Om vi vill skapa ett bättre arbetsliv behöver vi fokusera mer på att fler ska må bättre och inte bara på att färre ska må mindre dåligt.
Daniel Lind är samhällspolitisk chef på akademikerförbundet Jusek och har disputerat på en avhandling i ekonomisk historia vid Lunds universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
