LO:s uppmärksammade valfilm ”Reinfeldts Sverige” har fått kritik för att basera sina uppgifter på gamla uppgifter. Osmakligt siffertrixande, svarar bloggaren Johan Westerholm, redaktör på ledarsidorna.se kritikerna.

I måndags presenterades LO:s dokumentärfilm “Reinfeldts Sverige – Siffror och berättelser från ett förändrat land”. Filmen möttes av ett ramaskri från ledande moderater, bland annat i regeringskansliet, och några ledarsidor på högerkanten. Men trots ljudnivån på debatten har ingen kunnat presentera ett enda faktafel i filmen.

Kritiken var en hel del löst hållna påhopp och hårda ord. Exempelvis anklagade moderaternas partisekreterare Kent Persson filmen för att “svartmåla Sverige”.

Den delen av kritiken som överhuvudtaget lyfter fram något konkret, där det går att undersöka om det är rätt eller fel, gäller huvudresonemanget i filmen kring regeringens skattesänkningar. Fredrik Reinfeldt har hela tiden påstått att skattesänkningarna ska “minska inkomstskillnaderna i samhället”. I huvudkalkylen i filmen, som baseras på statistik från Riksdagens Utredningstjänst, visas att de som tjänar minst också får minst skattesänkningar med regeringens politik, medan de som tjänar mest också får mest.

Men vissa kritiker påstår att kalkylen i filmen är felaktig. Exempelvis påstår Sydsvenska Dagbladets ledarsida att “Om man i stället för att räkna kronor och ören, räknar procent ser bilden helt annorlunda ut.” Det här är ett påstående som sedan spridit sig bland moderata politiker och debattörer, bland annat på Twitter, så det är viktigt att särskåda det i detalj. Det är nämligen helt fel.

I filmen framgår att den tiondel som tjänar minst i Sverige skulle fått 1 procent av regeringens skattesänkningar under 2014. Den tiondel som tjänar mest skulle fått 26 procent av pengarna. Omsatt i kronor per år motsvarar det 189 kronor extra per år för den tiondel som tjänar minst – och 6 463 kronor per år för den som tjänar mest. Allt fortfarande enligt Riksdagens Utredningstjänst.

Sydsvenska Dagbladet menar att 189 kronor i ökad inkomst skulle vara en större inkomstökning än 6 463 kronor räknat som en procentuell höjning av lönen. Det är en ganska osmaklig idé att skattepolitiken skulle kunna vara utjämnande, såsom Fredrik Reinfeldt påstår, om man ger de som har minst 189 kronor och de som har mest 6 463 kronor. Men låt gå. Låt oss titta i samma rapport från Riksdagens utredningstjänst som LO-filmen baseras på.

Där framgår att den med lägst inkomst i regeringens föreslagna budget för 2014 får en skattesänkning på 0,53 procent och den med högst inkomst får en skattesänkning med 1,24 procent.  En omvänd Robin Hood-princip, alltså. Hur den borgerliga åsikstsmaskinen än försöker trixa med siffrorna så har inte Riksdagens Utredningstjänst fel.

Johan Westerholm
Bloggare och redaktör på ledarsidorna.se