Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet. Foto: Alexander Donka

DEBATT Lönekartläggningar må uppfattas som krångliga och resurskrävande bland företagen, men det är ett viktigt verktyg för att minska skillnaderna i lön. Det anser Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet.

Riksrevisionen har granskat diskrimineringslagens krav på lönekartläggning i rapporten ”Diskrimineringslagens krav på lönekartläggning – ett trubbigt verktyg för att minska löneskillnader mellan könen” och slår fast just det som titeln berättar. Jag och Finansförbundet, som verkar inom en del av finansbranschen där cirka 50 000 personer arbetar, menar att åtminstone här finns tydliga tecken på lönekartläggningarnas förtjänster.

Riksrevisionen utgår från mindre företags utmaningar med lönekartläggningar och från hur besvärliga de är att göra. Dessutom ifrågasätts lönekartläggningarnas bidrag till löneutjämningen på basis av fynden i mycket små företag. Problemet är bara att man knappast bör ifrågasätta något bara för att det är besvärligt. För även om arbetet kräver insats och resurser så är lönekartläggning med förbättringspotential nämligen helt självklart bättre än ingen lönekartläggning alls.

Där lönekartläggningar görs är skillnaden mellan mäns och kvinnors löner mindre än där metoden inte används.

Riksrevisionen konstaterar i rapporten bland annat att löneskillnaderna är mindre mellan män och kvinnor i enskilda företag än på arbetsmarknaden i stort. Vissa yrken lockar kvinnor och män i olika utsträckning. Det är därmed en inte särskild förvånande slutsats att löneskillnaden på arbetsmarknaden i stort är större än den i enskilda, framför allt mindre företag – och sannerligen inte ett skäl att ifrågasätta lönekartläggningarnas betydelse för minskat ojämställda löner över tid.

Riksrevisionens simuleringar som ligger till grund för rapportens slutsatser påvisar svårigheter att identifiera osakliga löneskillnader i små företag. Man konstaterar också att de svårigheterna minskar med ökad storlek på företaget. Det låter fullt rimligt. Det är nämligen svårt att hitta osakliga löneskillnader när få eller inga andra med lika eller likvärdiga arbetsuppgifter finns på arbetsplatsen. Det är ofta en direkt konsekvens av att ett företag är litet. Men det innebär inte att lönekartläggningen i sig inte fyller någon funktion; bara att dess resultat behöver jämföras med en större grupp, utanför det enskilda företaget, på arbetsmarknaden. Större och mindre företag skiljer sig alltså åt.

Lönegapet mellan kvinnor och män är drygt 11 procent. Omräknat i arbetstid och på en arbetsdag mellan klockan 8 och 17 betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:06. Det är oacceptabelt!

I finansbranschen är parterna därför överens om att göra skillnad. Finansförbundet och Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation, BAO, har enats om ett särskilt arbete för att åtgärda osakliga löneskillnader i vår bransch. Arbetet går under namnet ”Lika Lön” och det är sedan 2011 inskrivet i kollektivavtal. I finansbranschen har vi arbetat länge med årliga lönekartläggningar och vi ser dess värde.

Tidigare granskningar gjorda av Jämställdhetsombudsmannen visar att metoden med lönekartläggningar fungerar. Bättre systematik i lönekartläggningsarbetet hos arbetsgivare innebär att många arbetstagare, i de flesta fall kvinnor, får sina löner justerade. Där lönekartläggningar görs är skillnaden mellan mäns och kvinnors löner mindre än där metoden inte används. Arbetet med kartläggningar blir dessutom enklare och mindre krångligt om arbetet bedrivs kontinuerligt och systematiskt.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta Riksrevisionens slutsats att lönekartläggningarna inte påvisar några större, osakliga skillnader i lön i mindre företag eller att metoden därför inte heller kan bidra till några större framsteg där. Däremot sluter jag mig inte till konsekvensen att lönekartläggningar generellt är ett dåligt verktyg. Lönekartläggningar är viktiga. Det vet vi. Metoden kan dock naturligtvis behöva ses över, framför allt för de mindre företagen.

Även om skillnaderna i lön minskar för långsamt går det åtminstone åt rätt håll. Lönekartläggningar utgör en viktig del i det arbetet. De må uppfattas som krångliga och resurskrävande bland företagen, men det är ett dåligt skäl för att låta bli att göra dem.

Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet