Israel – en apartheidstat

För Israels vänner i världen finns bara en väg att gå: Ställ krav på att vansinnet får ett stopp.

Den krympande skaran av Israels vänner i världen har de senaste veckorna drabbats av flera allvarliga motgångar. Nu senast genom att israeliske försvarsministern Moshe Ya’alon beslut att porta palestinierna från de bussar som används av judiska bosättare på Västbanken. Därmed bekräftas att Israel i likhet med det forna Sydafrika är en apartheidstat.

Nyligen stoppade regeringen ett förslag som skulle ta bort arabiskan som ett officiellt språk i landet – ännu ett av många försök att frånta palestinierna deras medborgerliga rättigheter.

I förra veckan kom nyheten att EU förbereder någon form av sanktioner mot Israel. En hemlig promemoria har sänts till EU:s medlemsländer. I den förs en diskussion om hur man ska hantera Israel om landet verkligen genomför planerade bosättningar inom E1-området – något som skulle omöjliggöra en tvåstatslösning.

Israelerna jämrar sig ofta över att man inte har några vänner. Men hur behåller man vänner om man gång på gång visar öppet förakt för medborgerliga fri- och rättigheter? Sommarens krig i Gaza gav många exempel på det.

Gideon Levy, som skriver propalestinska krönikor i tidningen Haaretz, får ideligen dödshot och kan inte lämna hemmet utan livvakt. Deltagarna i sommarens ganska små antikrigsdemonstrationer har fotograferats av högeraktivister, som sedan har vänt sig till fredsvännernas arbetsgivare och krävt att de ska avskedas.

Vice talmannen i Knesset, Moshe Feiglin, från Likud har krävt att Gaza ska göras till en ”blomstrande israelisk stad” och att den civila befolkningen där ska fördrivas till ”vissa öppna områden vid Sinaigränsen, som vetter mot havet … fram tills relevanta emigrationsdestinationer har beslutats”.

För var och en som kan historien om hur det judiska folket fördrivits och till delar förintats är Feiglins plan chockerande.

Men han är inte ensam om idén. Liknande tankar på att fördriva palestinierna har stått att läsa i Jerusalem Post. I ett blogginlägg i The Times of Israel, som nu tagits bort, har frågan väckts om folkmord är det enda sättet att få lugn och stabilitet.

Att den berättigade rädsla som funnits hos en del israeler utvecklats till dagens närmast psykotiska förföljelsemani beror i hög grad på israelerna själva och högervridningen av landets politik.

För 10–15 år sedan hade den genomsnittlige israelen hyggliga personliga kontakter i sin vardag med palestinier. Sedan dess har muren byggts, palestinska arbetare har ersatts av asiater med tillfälliga visa, och en slags avhumanisering av palestinierna har skett.

För Israels vänner i världen finns bara en väg att gå. Att med en röst uppmana landet att stoppa vansinnet nu. Sluta upp att avhumanisera palestinierna, riv muren, tala med varandra, visa respekt, åk samma buss och riv sönder planen om E1-bosättningen!