Nya Karolinska är ett skamfilat palats som genom ideologiska skygglappar och en envis övertygelse om marknadens överlägsenhet har kostat skattebetalarna miljontals kronor i onödan. 

Föreställ dig att du tänder en stor, meterhög brasa. Sedan skyfflar du tonvis med sedlar över elden, ser lågorna äta upp förmögenheten. Tänk dig sedan att brasan är resultatet av ett medvetet politiskt program och att pengarna tillhör oss alla – våra skattepengar.

Det framstår som surrealistiskt, ett illa uttänkt pr-grepp för att väcka uppmärksamhet. Ändå är det mer eller mindre så kedjan av händelser kring projektet Nya Karolinska Solna kan beskrivas. Nu kommer dessutom ytterligare artilleri från akademiskt håll.

Vid månadsskiftet publicerade Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet en delrapport, »Framtidens universitetssjukhus Beslut om Nya Karolinska Solna«, om besluten som formade NKS-projektet. En av delarna fokuserar på den kontroversiella finansieringslösningen OPS – Offentlig-privat samverkan. Kritiken är inte nådig.

Ännu har den fulla vidden av misslyckandet inte utkristalliserats.

»Resultaten från det andra delprojektet visar att OPS i huvudsak var en politiskt driven idé och att maktskiftet i landstinget 2006 blev avgörande för att OPS-alternativet valdes, trots att det mer eller mindre hade avskrivits i två tidigare utredningar.«

Det är just det som är grejen. Hur den moderatledda majoriteten i landstinget än vrider och vänder på det är valet av OPS en katastrof. Varken mer eller mindre. Så varför valdes modellen?

För att förstå det måste vi gå tillbaka till hur den överhuvudtaget uppstod. OPS, eller Public Private Partnership (PPP), kläcktes som en del av Margaret Thatchers ekonomiska program på åttiotalet. Finansieringslösningen var ett sätt att betala för exempelvis infrastruktur med vad som bokföringstekniskt betraktades som privata lån. Men den var lika mycket en del av högerregeringens stora ideologiska projekt – privatiseringen av den offentliga sektorn.

Författarna till »Framtidens universitetssjukhus – Beslut om Nya Karolinska Solna« är också kritiska till bristen på insyn och att besluten »minskade tillträdet till processen«. Dessutom ifrågasätts konsulternas framskjutna roll i projektet, med analysen att armén av konsulter inte hade i uppgift att »förutsättningslöst utreda olika upphandlingsalternativ« utan snarare om att argumentera för OPS-alternativet.

»Redan i den första konsultrapporten, från PwC, kom OPS-alternativet att ges större utrymme än det alternativ som kallades samverkansentreprenad och som förespråkades av oppositionen«, konstateras i rapportens slutsatser. Valet av OPS är med andra ord en produkt av ideologiska skygglappar och en envis övertygelse om marknadens överlägsenhet.

Moderaterna och Alliansen i landstinget är skyldiga väljarna och patienterna en offentlig ursäkt. Ännu har den fulla vidden av misslyckandet inte utkristalliserats. Nu när sjukhuset ändå står där, med åtskilliga allvarliga brister, framstår finanslandstingsrådet Iréne Svenonius som politikens kejsar Nero. Landstingsmajoriteten har, rusiga på marknadskrafternas förtrollning, fjuttat på våra gemensamma tillgångar och när brasan brunnit ned spelar de fiol över dess aska. Trots utredningar, varningar och kritik skyller de ifrån sig. Vägrar ta ansvar.

Låt händelserna bli ett omen för morgondagens politiker. Vi har bokstavligen inte råd med ännu ett Nya Karolinska.