Inte konstigt att klassamhället får oss att må dåligt  

ledare Samhällen med stora klyftor har en större andel av människor med ångest och depressionssymptom. Men maktlösheten kan brytas.

Kate Pickett och Richard Wilkinson har en unik fingertoppskänsla för tidens stora frågor. När de båda författarna och forskarna släppte The Spirit Level (Jämlikhetsanden) 2009 blev boken – sprängfylld med forskning, argument och statistik – bränsle till en ny debatt om hur ekonomisk och social jämlikhet gynnar alla.

I The Inner Level – How More Equal Societies Reduce Stress, Restore Sanity and Improve Everyone’s Well-being, som släpptes i torsdags, vänder författarna blicken inåt. Till hur vi mår, och till strukturerna och villkoren som omger oss.

Slutsatsen är att samhällen med stora klyftor har en större andel människor som lider av ångest- och depressionssymptom.

Materiella villkor är en av de viktigare förklaringarna till att så många mår så dåligt, förklarar Wilkinson och Pickett. När samhället dras isär, klyftorna mellan förmögen och fattig vidgas, förväntas var och en av oss att bli vår egen.

Som om det sitter en glaskupa över var och en av oss – på bostadsmarknaden, på arbetsmarknaden och i våra huvuden. Klassamhället ristar inte bara in sociala och ekonomiska motsättningar människor emellan. Det får oss också att må dåligt.

Sverige är inget undantag.

Enligt färsk statistik från Socialstyrelsen har den psykiska ohälsan bland unga vuxna, 18–24 år, ökat med närmare 70 procent det senaste decenniet. Närmare var femte svensk har »nedsatt psykiskt välbefinnande«, enligt Folkhälsomyndigheten. Och den med ”mild till måttlig psykisk ohälsa” löper dubbelt så stor risk att bli arbetslös eller hamna i fattigdom, enligt OECD.

Mind, en ideell förening som arbetar för psykisk hälsa, lyfter i sin nysläppta rapport behovet av en strukturell lins för att förstå vad som pågår i våra huvuden. Rapporten konstaterar att det »finns en tendens att individualisera dåligt mående, det vill säga att försöka hitta lösningarna hos individen«.

Enligt Mind måste vi förstå samhället för att kunna komma åt den psykiska ohälsans orsaker:

»Det har skett en förändring i vad vi kan kalla bakgrundsfaktorer och livsförutsättningar, exempelvis i skolsystemet, på arbetsmarknaden, genom den ökade digitaliseringen, individualisering…«

Nyckeln till psykiskt välmående är därmed reformer som ger människor mer makt.

Alltför många av det nya klassamhällets barn växer upp med en klump i magen, kliver in i samhället med svarta moln över sig. Den psykiska ohälsan borrar in sig i våra medvetanden, gör oss ensamma fastän så många lider.

Något måste göras.

Å ena sidan handlar det om att identifiera, förstå och behandla psykisk ohälsa. Men lika viktigt är det att angripa orsakerna. För om det till stor del är stora klyftor som får så många att må så dåligt är det förstås där vi måste börja. Vi behöver ställa en diagnos på klassamhället.

Just därför är Wilkinson och Picketts The Inner Level så viktig. Författarna argumenterar för att känslan av otillräcklighet, maktlösheten över tillvarons konturer, göder stressen och pressen. Ger ångesten näring. Nyckeln till psykiskt välmående är därmed reformer som ger människor mer makt. I en intervju för The Guardian lyfter Wilkinson och Pickett jobbet som den viktigaste arenan och föreslår att en större andel av företagens vinster ska gå till gemensamma behov.

Det behövs helt enkelt en renässans för idéer om hur vi organisera samhället jämlikare och bryta maktlöshetens förbannelse. Men då måste insikten om att strukturer och materiella villkor speglar vår psykiska hälsa också få konsekvenser för debatten. För politikens riktning.

Först då kanske vi både vågar prata om hur vi faktiskt mår – och tillsammans göra något åt det.