Under de senaste trettio åren har lönernas andel av det samlade produktionsresultatet sjunkit överlag både i Sverige och i vår omvärld. I diskussionen om den utvecklingen har åtminstone tre problem eller farhågor lyfts fram.
- En större del av den samlade kakan tillfaller kapitalägarna, vilket bidrar till växande klyftor och stärker det instabila finanskapitalets makt.
- Eftersom vinsterna inte återinvesteras fullt ut blir efterfrågan och resursutnyttjandet i ekonomin lägre, vilket bidrar till hög arbetslöshet.
- Skatteunderlaget blir mindre och finansieringen av välfärdspolitiken försvagas.
Den sjunkande löneandelen kan också ses som en långsiktig orsak till Europas ekonomiska problem. Den leder till en för låg samlad efterfrågan på varor och tjänster. Till detta har det senaste decenniet lagts de obalanser som eurosystemet skapade i form av överhettningar och bubblor i många länder följt av iskall depression när bubblorna brustit. De statliga budgetunderskotten som dominerar debatten har blivit en följd av krisen och är inte en orsak till den.
Den österrikiske ekonomen Engelbert Stockhammer, verksam i London och snart på Sverigebesök, diskuterar i ett nyskrivet papper lönernas roll i den aktuella eurokrisen. Krisen brukar, säger han, beskrivas som orsakad av bristande finansiell disciplin. Åtgärderna inriktas på att skärpa övervakningen av ländernas finanspolitik. Det är, menar han, fel diagnos och skadlig medicin. Visst har Grekland misskött statsfinanserna men tyska överskott måste ses som en lika viktig del av det skadliga mönstret. Tyskland har fört en aggressiv konkurrenspolitik med löneåterhållsamhet som främsta vapen.
Det finns alternativ, fortsätter Stockhammer, men då måste den europeiska regelboken skrivas om. I centrum för en alternativ modell vill han sätta en lönepolitisk samordning i Europa. Lönerna bör öka väsentligt snabbare i Tyskland än i underskottsländerna. Normen för genomsnittlig prisökning i Europa behöver höjas för att underlätta detta.
Det behövs en solidarisk lönepolitik i Europa, framhåller Thorsten Schulten, som även han kommer till Sverige i dagarna. Schulten är en ekonom som står tyska facket nära och en kännare av den svenska Rehn-Meidnermodellen. Dagens fackliga lönepolitik är inte solidarisk utan konkurrensinriktad; den syftar till att vinna marknadsandelar från löntagare i andra länder, framhåller Schulten. Den är kopplad till den strategi för exportledd tillväxt som dominerar i Europa.
Det här är en diskussion som behöver tas till Sverige. Att lönernas andel långsiktigt gått tillbaka kan ha många olika orsaker, vilket vi för närvarande analyserar i en svensk forskargrupp, Wage Share Project (WSP). Nedgången är mest påtaglig i konkurrensutsatta sektorer. Det tyder på inverkan av en maktförskjutning när globaliseringen ställer arbetare i olika länder mot varandra. Det behövs ett starkare fackligt samarbete över nationsgränserna.
På olika håll i Europa växer i dag tankar om en alternativ krispolitik fram. Rehn-Meidnermodellen behöver förnyas, menar forskare som Thorsten Schulten och Magnus Ryner. Den är numera svår att upprätthålla i ett enskilt land. Men den kan inspirera till en alternativ krispolitik i Europa, inriktad på full sysselsättning. Dagens krispolitik skärper i stället krisen och fördjupar arbetslösheten. För europeisk fackföreningsrörelse riskerar följderna att bli katastrofala.
Lönernas sjunkande andel av BNP väcker obesvarade frågor. Är löneandelen lämplig som resultatindikator, är det en rimlig facklig målsättning att sikta mot en höjd nivå? Eller är det mer fruktbart att i stället se den sjunkande löneandelen som en varningssignal som tillsammans med andra förändringar indikerar en större ideologisk och maktpolitisk förskjutning?
Växande inkomstklyftor och hög bestående arbetslöshet är andra drag som präglar de nyliberala tankemodellernas tidsskede. Dessa förändringar har en ideologisk grund men de avspeglar också en maktförskjutning genom att kapitalmakten är rörlig över nationsgränserna medan de avgörande verktygen i folkmajoritetens händer – demokratin och facket – fortfarande i huvudsak är nationellt organiserade. Det är en i längden socialt ohållbar utveckling.
Det bästa stödet som Sverige kan ge den krisande Eurozonens länder är inte att ansluta sig till Angela Merkels åtstramningspakt. Vi borde snarare driva på för ett förändrat regelverk som möjliggör en mer expansiv politik.
Länder som Sverige och Tyskland med betydande exportöverskott borde också själva kunna gå före. Och det är kanske inte så farligt om lågavlönade kvinnor får ett hyggligt lönelyft i årets avtalsrörelse.
Ingemar Lindberg, tidigare statssekreterare och utredare på LO.
Den 22 mars talar Engelbert Stockhammer och Thorsten Schulten vid seminariet ”Varför faller lönernas andel i ekonomin?”, kl 18 på LO, Barnhusgatan 18, Stockholm.
facebook: 49 twitter: 17 
bravo!
Tydligt sammanfattning , med källor och länkar för den intresserade.
Hoppas Magdalena Andersson ( ?) går på det seminariet. host.
Engelbert Stockhammer gör en tydlig analys av läget i Europa: periferi med bytesbalansunderskott, för höga lönekostnader och utan möjlighet att devalvera kontra kärnländer med bytesbalansöverskott, relativt låga lönekostnader och som inom ramen för Euron har undervärderad ’valuta’ dvs Euron.
….
“Europe faces two challenges: in the short run it has to stabilize fragile economies and their financial sectors and in the medium term it has to rebalance its internal current account positions.
………
The problem of reducing budget deficits has to be seen in the same international context. The budget deficit (BD) equals firms‟ saving (SF) plus household saving (SHH)7 minus the current account position (CA).
BD = SF + SHH – CA”
……
Euron bygger på flexibla löner, nedåt så väl som uppåt, för att justera obalanser i affärerna med omvärlden, så fungerade guldmyntfoten och så fungerar Euron. Bary Eichengren i ’Globalizing Capital’ för fram tesen att vad som fick guldmyntfoten på fall var framväxten av demokratin och starka fackföreningar och politiska partier som gjorde det omöjligt att genomföra löneminskningar och att acceptera arbetslöshet av sådana mått att minskade lönekostnader (och minskad import) blev följden vilket bl.a. medförde att internationell kapital inte längre räknade med de återställningsmekanismer som var nödvändiga med åtföljande sjunkande priser och spekulation mot valutor snarare än spekulation i sjunkande tillgångsvärden och kapital som vände underskottet blev följden.
….
Lösningen enligt Stockhammer är europeisk lönepolitik, med samverkan över gränserna. Till detta lägger han gemensam finanspolitik med tillräckligt stor budget på EU nivån och att ECB anpassar sina inflationsmål efter löneutfall för att mha inflationen upprätthålla balans mellan länder i otakt.
Åter ska man förstärka överstatlighet och flytta bestämmanderätt utanför nationalstaten, nu även på det fackliga området, och ändå kan man inte komma runt problemet att arbetskraften inte är rörlig över gränserna pga språk och kultur och man kommer inte runt att stora delar av ländernas politik sköts självständigt och att förhållandena är olika och att EU saknar legitimitet. Svenska erfarenheter av prisreglering eller av EFO modellens sammanbrott när offentliga fack gick före eller fackliga samordningsproblem i lilla Sverige pekar inte på att samordnade förhandlingar för 600 miljoner europeer skulle vara genomförbart eller att en gemensam inkomst politik och inflations politik skulle möta gensvar och de större länderna anpassa sig. Synen på ekonomin, trygghetssystem och facklig organisering skiljer sig, särskilt mellan den anglosaxiska sfären, den kontinentala och den latinska. Dessutom skapar det inte i sig krishanteringsmöjligheter vid symetrisk och än mindre vid assymetrisk chock utan bygger återigen, som EMU hela tiden gjort, att allt ska fungera. Någon plan B finns inte.
…….
Att de fasta valutakurserna ersatts med rörliga och att de flesta valutasamarbeten spruckit pga. främst olika inflation (lönekostnader men även t.ex. importerad inflation pga kapitalflöden eller olika sammansättning av ländernas import) och pga svårigheten att upprätthålla valutakontroll tyder på att länderna måste återta styrningen på något sätt, inte på att lösningen finns i ökad överstatlighet även om samarbete fordras. Någon enkelt recept som kan ersätta möjligheten att devalvera finns knappast utan samverkande åtgärder måste till.
…….
Om vi ser på det grundläggande redovisningsmässiga förhållande som ges av formeln ovan (inga kausalsamband i detta) undrar undertecknad varför man inte undersöker möjligheterna att ge det enskilda landet möjligheter att styra över bytesbalans, sparande och lönekostnader.
Lönekostnadsutfall och sparande mha. skatter av olika slag som moms, arbetsgivaravgifter, bruttolöneskatt och skatt på inflödande kapital och importskatter på varor och tjänster från länder som konstant för en exportorienterad politik med bytesbalansöverskott under europeisk regelverk med skatt maximerad efter relation till bytesbalansöverskottet i förhållande till BNP och landfördelningen av exporten dvs. ett regelverk för att undvika en spiral med ökat tullskydd, protektionism. Ett land kan inte ha bytesbalansöverskott utan att andra länder har underskott.
…….
Många andra politikområden torde ha betydelse och jag tar några exempel. Stora löneskillnader i landet tenderar skapa överskott på kapital/sparande som söker investering. Bankreglering är viktigt t.ex. kan man begränsa insättarskydd till det egna landets kunder och agera bankernas bank endast för verksamhet inom den egna staten. Reglering av storlek och syfte med bankverksamhet i olika delar av det finansiella systemet. Variabel kapitaltäckningsgrad och utlånings tak. Bolån är en stor del av total utlåning och här kan krav på egeninsats, styrning av bolåneräntor och att banken får ta risken vid inställda betalningar snarare än den enskilde ha betydelse, men hela bolån systemet borde ses över och den danska modellen kan ha fördelar. Handeln med finansiella instrument borde begränsas och centrala clearing hus skapas.
Martin Wolf om bytesobalanser och sparandeöverskott
http://blogs.ft.com/martin-wolf-exchange/2012/03/19/what-is-the-real-rate-of-interest-telling-us/#axzz1phfzyemS