Vi har tröttnat på att hyresrätten och landets hyresgäster ständigt hamnar i strykklass. Nu måste politikerna ta ansvar för att få fart på byggandet och ordna en mer rättvis fördelning av stöd till olika boendeformer.
Med ny data från SCB:s lägenhetsregister kan vi för första gången på 24 år få en heltäckande och tillförlitlig bild av hur stockholmarna bor. Den visar att hyresgäster i Stockholms stad som helhet bor trängre än boende i bostadsrätt i alla storleksgrupper.
Den viktigaste orsaken till att boendetätheten i hyresrätten är högre än i bostadsrätten är att hyresgästernas inkomster är lägre. Av kostnadsskäl tränger hyresgästerna ihop sig på mindre yta. Ju lägre inkomsten är, desto högre är boendetätheten i de olika stadsdelarna. Det visar en rapport som Hyresgästföreningen har tagit fram kring hur stockholmare bor.
I november 2013 presenterade Boverket en mycket kritiserad rapport som bland annat hävdade att det skulle gå att ”utnyttja” beståndet bättre och häva bostadsbristen om Sveriges hyresgäster trängde ihop sig i högre grad. Man tyckte att hyresbostäder i landets storstäder inte utnyttjades på bästa sätt.
Redan då ifrågasatte Hyresgästföreningen Boverkets teoretiska räkneövningar som gjordes utan någon grund i hur verkligheten ser ut. Dessutom efterlyste vi ett resonemang kring vilken betydelse den politiskt drivna utförsäljningen av hyresrätter har haft för bostadsbristen i bland annat Stockholm.
I Stockholm finns i dag fler bostadsrätter än hyresrätter. Självklart påverkar det bostadsbristen i länet enormt att så många hyresrätter har ombildats till bostadsrätter.
Det intressanta är det resonemang som ofta dyker upp i samband med att debattörerna konstaterar att bostadsbristen är utbredd: Bostadsbristen kan inte längre byggas bort, däremot skulle det mesta lösas om man inför marknadshyror och ökar ”rörligheten”.
Typiskt för resonemanget om rörlighet är att de som bor i ägda bostäder ska lockas flytta genom lägre skatt och hyresgäster ska tvingas flytta genom högre hyror. Men för båda grupperna handlar det om människors hem och trygghet.
Att en ökad rörlighet innebär att människor måste tvingas bort från sina hem är dock inget marknadshyresförespråkare brukar fokusera på. Inte heller var de som tvingas flytta ska bo i stället eller vilka kostnader det skulle medföra för både människor och samhället att tvinga dem att flytta.
Siffrorna visar tydligt att Boverkets prat om att hyresgäster generellt sett bor för stort och borde tränga ihop sig mer är helt felaktigt. Fakta är att människor som bor i hyresrätt bor trängre än de i bostadsrätt, tvärtemot Boverkets svepande teorier.
I ytterstaden är boendetätheten genomgående högre i hyresrätten än i bostadsrätten i alla storleksgrupperna. Tydligast är skillnaderna i de stora lägenheterna. I de mindre storlekarna är det ganska jämnt med en liten övervikt för hyresrätten.
I innerstaden är skillnaderna i boendetäthet mellan bostadsrätten och hyresrätten störst i de stora lägenheterna (101 kvm-).
Inkomstskillnaderna är särskilt stora mellan boende i hyresrätt och boende i de andra upplåtelseformerna och skillnaderna gäller både i innerstaden och i ytterstaden. Skillnaderna går igen i samtliga stadsdelar; det finns inte en enda storleksgrupp där boende i hyresrätt har högre månadsinkomst än boende i bostadsrätt och äganderätt.
Det finns säkert saker att göra på marginalen för att öka människors möjligheter att få en bostad. Men det finns bara en rejäl och hållbar lösning och det är ett ökat byggande. Det behövs fler hyresrätter till rimliga hyror som människor har råd att bo i.
När nu extravalet är inställt så är det dags för både regering och opposition att börja fokusera på sakpolitik igen. Det behövs tydliga incitament för att få fart på byggandet.
Vi har tröttnat på att både hyresrätten som boendeform och landets hyresgäster ständigt hamnar i strykklass. Det finns saker att göra redan nu för att få fart på byggandet och åstadkomma en mer rättvis fördelning av stöd till olika boendeformer.
SABO:s Kombohus är ett bra exempel på att det går att bygga hållbart till en rimlig kostnad.
Sigtuna och Sundbyberg är andra exempel på att man med politisk vilja och höga ambitioner kan öka byggandet och skapa möjligheter för kommunen att utvecklas.
Ambitionsnivån i den nya politiska majoriteten i Stockholm visar också att det till stor del handlar om politisk vilja. Med stopp för utförsäljning av hyresrätter och tydliga uppdrag till de allmännyttiga bolagen om att bygga mer skulle bostadsbristen kunna minska. Och med viss stimulans från staten för finansiering av hyresrätter med rimliga hyror skulle byggandet kunna ta fart ordentligt
Det finns ingen anledning att vänta längre, läget är akut. Det är dags att politikerna går från ord till handling.
Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen
Marina Fredriksson, ordförande Hyresgästföreningen Region Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
