S, FP och MP kallar sig feministiska men vägrar dela föräldraförsäkringen jämnt.

Förra veckan upprepade LO sitt krav på tredelad föräldraförsäkring. Trots att organisationen helst vill ha en tudelning så föreslår man i stället av taktiska skäl en helt ny modell som ingen egentligen vill ha.

Den socialdemokratiska socialförsäkringsministern Annika Strandhäll tror egentligen också på individualiserad föräldraförsäkring. Folkpartiet gick till val på ”feminism utan socialism”. Miljöpartiet anser att män bör ta ut mer av föräldraledigheten.

Dessa tre partier kallar sig feministiska.

Men inget av partierna driver frågan om individualiserad föräldraförsäkring. De är rädda för en motig opinion.

I stället väljer de en enda extra pappamånad. Så pragmatiskt att smyga in förändringar stegvis under opinionsradarn, kan tyckas. Men frågan är om vi någonsin haft partier som varit så fega. Som inte vågar bilda opinion, bara följa den.

Vad det handlar om är frågan: Vem tar hand om barnen i en heterosexuell parrelation? Att svaret i så massiv grad är kvinnan förklarar tre fjärdedelar av inkomstskillnaden mellan man och kvinna hos ett genomsnittligt par med barn.

När Maria “Medelsvensson-förstagångsmamma” Johansson och Erik “Medelsvensson-förstagångspappa” Johansson får lilla Anna Johansson kan de se fram emot att Marias inkomst fullständigt massakreras med två tredjedelar medan Erik fortsätter höja sin.

Maria, 29 år, tjänar 17 600 i månaden. Erik, 32 år, tjänar 25 800. Erik tjänar alltså nästan 50 procent mer än Maria. När lilla Anna fyller sex år så är mamma Marias inkomst tillbaka där hon startade på 17 600. Eriks inkomst har ökat en tredjedel, till 34 300. Erik tjänar nu nästan dubbelt så mycket som Maria.

När Anna fyller 15 år så kommer hon att ha ökat inkomstklyftan mellan sina föräldrar med 35 procent jämfört med om hon inte fötts. Mamma Maria fortsätter sedan betala för Anna genom minskad inkomst hela sitt fortsatta liv, ända fram till pensionen som uppgår till två tredjedelars av Eriks. Barn förklarar tre fjärdedelar av inkomstskillnaderna mellan kvinnan och mannen hos medelålders par med barn.

Hur kunde det gå så? Jo, Erik tog endast ut en tredjedel av vabbdagarna. Endast en av tio Erikar jobbar deltid, medan var tredje Maria gör det. Erik tog endast ut en fjärdedel av föräldraledigheten.

När särbeskattning genomfördes och daghemmen byggdes ut på 1970-talet sa opinionen: Tvinga inte Maria att lämna bort sitt barn! Men politikerna valde ändå att satsa på att Marior skulle ut på arbetsmarknaden, vilket skedde i rekordfart.

Utan individualiserad föräldraförsäkring och kvoterade vabbdagar kan vi glömma ekonomisk jämställdhet. Det är först när arbetsgivaren på goda statistiska grunder på anställningsintervjun frågar Erik om han tänkt skaffa barn, som den feministiska revolutionen är här.

Då krävs att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet som kallar sig feministiska, också börjar agera feministiskt.