Nya Karolinska är byggt som ett företagshotell, inte som ett sjukhus. Det moderata flaggskeppet kapsejsar  i en storm av skandaler, som vår tids regalskeppet Vasa. 

I rapporten Nya Karolinska: Ett pilotprojekt för marknadsstyrd vård? som Arena Idé ger ut idag 12 mars går Jesper Meijling, arkitekt och marknadsforskare vid KTH, till källorna.

Nya Karolinska bygger på idén om »värdebaserad vård«. Jesper Meijling spårar begreppet till den amerikanske företagsekonomen Michael E. Porters »value based competition«, en konkurrensmodell för att effektivisera marknadiseringen av USA:s sjukvård.

Michael E. Porter har haft ett avgörande inflytande på utformningen av Nya Karolinska, han har som konsult för Boston Consulting Group varit med från slutet av 1990-talet, och idén har hela tiden varit densamma: Mer marknad är lösningen på sjukvårdens problem.

En anledning till att sjukhuset blivit så ohyggligt dyrt.

2012 formulerade han det så här på DN Debatt tillsammans med den svenske Boston Consulting Group-konsulten Stefan Larsson och Martin Ingvar, professor på Karolinska institutet: »Den huvudsakliga orsaken till att (sjukvårds)marknaden haltar är att marknadens mekanismer är ofullständiga.«

Porters inflytande märks i väggarna på Nya Karolinska, menar Jesper Meijling. Sjukhusets själva arkitektur är utformad för att underlätta konkurrens mellan olika vårdgivare.

Traditionella sjukhus planeras i nära samverkan med professionerna. Barnavdelningen har sina behov, hjärtintensiven andra. Till varje avdelning behövs förråd, personalskåp, jourrum. I en del av byggnaden planeras för supertung utrustning, som magnetröntgenkameran, i en annan för ortopedavdelningen.

Nya Karolinska har istället byggts med maximal flexibilitet, menar Jesper Meijling. Det passar idén om att enskilda (privata) vårdgivare ska kunna flytta in och ut i vilken del av byggnaden som helst, beroende på vem som för tillfället erbjuder det mest prisvärda »värdet«.

Flexibilitet är i det här sammanhanget detsamma som likriktning. Till exempel har alla delar av byggnaden dimensionerats för att kunna bära den tyngsta utrustningen. En anledning till att huset blivit så ohyggligt dyrt.

Om Jesper Meijling har rätt kastar det ett förklarande ljus över ett antal obegripligheter. PÅ NKS tvingas spädbarn ligga i enkelrum utan övervakning, eftersom neonatalklinken inte byggts med tillräckligt många salar. Facket larmar om att det saknas omklädningsrum, duschar och 3 000 personalskåp. Personalen får tigga utrustning till barnavdelningen, eftersom »detta dyra sjukhus inte är barnanpassat alls« som en desperat sjuksköterska skriver i ett brev.

Pusselbitarna faller på plats, en efter en. Rum efter rum. Nya Karolinska är byggt som ett företagshotell, inte som ett sjukhus. Det moderata flaggskeppet kapsejsar nu i en storm av skandaler, som vår tids regalskeppet Vasa.

Tyvärr går det inte att förvandla NKS till ett museum (även om det säkert skulle vara välbesökt). Istället måste det nödtorftigt fås att fungera. Det måste göras med professionerna i centrum, de måste äntligen få använda sin kunskap och kompetens till att utforma ett ändamålsenligt sjukhus.

Value-based competion, däremot, bör förvisas till en monter av plexiglas. Försedd med varningstext.