Stefan Löfven måste sätta ner foten och kräva att investeringsskyddet ska bort från de frihandelsavtal som nu förhandlas. EU-kommissionär Cecilia Malmström är en besvikelse i frågan.

Tysklands regering har gjort det. Österrikes parlament har också gjort det. Nu måste den nya svenska regeringen göra detsamma.

Det handlar om att säga nej till det investeringsskydd (kallat ISDS), som finns med i det frihandelsavtal (kallat CETA) som redan förhandlats fram med Kanada, och det frihandelsavtal (kallat TTIP) som nu förhandlas med USA.

På vanlig svenska betyder ”investeringsskydd” att demokratiska val, och nya parlamentariska majoriteter, inte ska kunna anta lagar som minskar storföretagens framtida vinster. Det handlar om ”skydd” mot lagar som förbättrar arbetarskydd, hälsa och miljö. Om sådana lagar skulle antas kan företagen stämma den aktuella regeringen i en internationell handelsdomstol för brott mot frihandelsavtalet.

En sådan regel skulle ge det amerikanska riskkapitalbolaget KKR, som äger Carema/Vardaga, rätt att stämma Sverige om Vänsterpartiets krav på vinststopp i välfärdssektorn genomförs. Inom miljöområdet finns också stora skillnader mellan USA och EU-länderna. Med ett investeringsskydd skulle storföretag kunna stämma enskilda länder med hänvisning till att de har en för långtgående miljöpolitik. Detta är förstås helt oacceptabelt.

Den tyska socialdemokratiska statssekreteraren för ekonomiska frågor Brigitte Zypries, säger i den tyska tidningen Die Zeit (22/9) att ”Vi behöver inga sådana klausuler i avtal mellan utvecklade rättssystem och vi vill inte heller ha dem i avtalet mellan EU och Kanada”.

Den 25/9 sa den tyske ekonomiministern, tillika socialdemokratiske partiledaren, Sigmar Gabriel att Tyskland kommer att försöka få bort klausulen ur avtalet. Dagen innan röstade det österrikiska parlamentet för ett förslag om att ISDS inte bör ingå i avtalen med vare sig Kanada eller USA.

I somras krävde de amerikanska och europeiska fackliga rörelserna gemensamt garantier för att handelsavtalet TTIP inte ska kunna användas för att försämra arbetares levnadsstandard och att det inte ska kunna påverka demokratiskt fattade beslut.

Fredrik Reinfeldt uttalade i EU-valrörelsen sitt fulla stöd för storföretagens rätt att stämma stater. Det förvånar oss inte. Men vi skulle bli upprörda om inte Stefan Löfven sätter ner foten. Den nya svenska regeringen bör därför, som ett av sina allra första beslut, kräva att investeringsskyddet ska bort från båda frihandelsavtalen, CETA och TTIP.

Regeringen bör också sätta press på den nya handelskommissionären i EU, folkpartisten Cecilia Malmström. Hennes agerande hittills i frågan har inte imponerat. Och fortsätter att inte gör det. Under utfrågningen i går inför det nya uppdraget avfärdade Malmström alla farhågor om att TTIP skulle kunna innebära risk för försämrat skydd för mat och miljö.

Hon kritiserar därmed indirekt Greenpeace, Vänsterpartiet och andra organisationer som fört fram dessa farhågor. Malmström lovar vidare att verka för ökad transparens i förhandlingarna och hon vill varken lova att ISDS stryks ur TTIP eller att det kommer att finnas med. Däremot är hon tydlig om att ISDS ska vara kvar i CETA, EU:s avtal med Kanada.

Det är alltså bråttom för en socialdemokratiskt ledd regering som vill uttrycka en annan politisk vilja. Frihandelsavtalet med Kanada är färdigförhandlat av EU-kommissionen, men ytterst är det vi politiker som beslutar. EU-kommissionen vägrar att ändra ens ett kommatecken i det avtalet. De vill så gärna ha igenom investeringsskyddet i CETA-avtalet. För då kan samma element sedan föras in i TTIP, med argumentet: ”Ja men nu har vi ju redan den här sortens avtal med Kanada, så då måste vi ju ha det samma med USA”.

På fredag väntas Stefan Löfvens nya S- och MP-regering presentera sin regeringsförklaring. I den vill vi höra att också Sverige, på samma sätt som Tyskland och Österrike, på ett tydligt sätt tar avstånd från investeringsskydd i handelsavtalen. Storföretag ska inte kunna överpröva demokratiskt fattade beslut.

Malin Björk EU-parlamentariker (V)

Jens Holm Riksdagsledamot (V)