Margareta Ingelstam och Lars Ingelstam
Margareta Ingelstam och Lars Ingelstam

Det har varit alltför tyst från UD om de fredliga kontakterna med Ryssland. Nu finns beredskapen i civilsamhället för att utveckla dem. Regeringen bör kunna agera snabbt för att förstärka dialog och samarbete, skriver fredskämparna Margareta och Lars Ingelstam.

Den 21 februari i år möttes Rysslands och Sveriges utrikesministrar; det var första gången på två år. Lavrov och Wallström noterade stora meningsmotsättningar, bland annat om Krim och östra Ukraina. Samtidigt kom man överens om att söka förbättra relationerna.

Margot Wallström (S) underströk både vid mötet och efteråt »betydelsen av de mellanfolkliga kontakterna, och att svenska och ryska organisationers samarbete bör underlättas«.

Nu har det gått tio månader. Vad har hänt?

Det är möjligt att arbetet med sådana samarbeten intensifierats inom UD och dess myndigheter i mellantiden, men utåt har vi inte sett så mycket.

10 miljoner satsas på fredliga kontakter med Ryssland medan 30 000 miljoner går till  att upprusta försvaret.

Under året har 10 nya miljoner avsatts för civila kontakter med Ryssland. Det är svårt att låta bli att jämföra med den upptrappning som – med Rysslands agerande som enda motiv! – skett på försvarsanslaget, som förstärks med cirka 30 000 miljoner under en femårsperiod, för att år 2020 landa på 53 400 miljoner.

Under 17 år, 1991–2008, stödde Sverige »reformprocessen i Ryssland« med miljardbelopp. Detta avbröts genom beslut 2006, med en snäv tolkning av »bistånd« – plus onödiga politiska låsningar. Ett betydligt mindre samarbetsprogram, på nivån 100 miljoner per år, har sedan dess varit i funktion.

Organisationer i civilsamhället och många enskilda har oroat sig över den ensidiga reaktionen på »säkerhetsläget«. De har under en tid efterlyst precis det som utrikesministern efterlyser: kontakter folk-till-folk och mellan civila organisationer.

Och man behöver inte uppfinna hjulet på nytt: både nuläge och möjligheter är väl genomlysta. Det kunde gå ganska snabbt för UD och regeringen att ta beslut. Det är förvisso en grannlaga, men alls inte omöjlig uppgift.

Här är några exempel.

  • Forskning och åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö genomförs sedan många år i nära samverkan (bland annat genom HELCOM och forskningsprogrammet BONUS). Detta ger goda utgångspunkter för djupare samarbete.
  • Främjande av svensk kultur och kulturutbyte sker sedan 25 år med framgång, med Sveriges diplomatiska närvaro i Moskva och Sankt Petersburg som nav. Verksamheten skulle med god verkan kunna tillföras ytterligare 10–20 miljoner.
  • Utbildning av ryska journalister har med framgång bedrivits av FOJO (Linnéuniversitetet) och ett par andra aktörer. Situationen i Ryssland är mycket besvärlig, men utbildningen fungerar som stöd till professionalism och bör kunna byggas ut ytterligare.
  • Vår erfarenhet – även från sovjettiden – är att möten och dialog mellan kvinnor och kvinnoorganisationer ofta fungerar väl, under den politiska radarn.
  • Svenska institutets Visby-program (som fyllde 20 år häromdagen) har en god tradition och erfarenhet av student- och forskarutbyten. Med skarpa kriterier och betydligt mera pengar kan sådana få stor betydelse.
  • Vänortsutbyten med nya förtecken startade i våras, och kompletterar det dryga tiotal sådana utbyten som redan finns och fungerar.

När utrikesministern omsätter sin viljeinriktning i konkreta åtgärder kommer hon att finna god beredskap i Folkrörelsesverige, myndigheter och organisationer

Fler samarbeten finns och andra skulle kunna skapas; ett stort antal redovisas i de rapporter som nämns i slutet av artikeln. Men många av dessa lever i dag på sparlåga i brist på resurser.

Framför allt borde de få tydlig uppmuntran från politiskt håll. När utrikesministern omsätter sin viljeinriktning i konkreta åtgärder kommer hon att finna god beredskap både i Folkrörelsesverige och inom myndigheter och organisationer.

Vid en arbetskonferens i detta ämne i maj 2017 påpekade Anders Bjurner, senior diplomat och ordförande i det svenska OSSE-nätverket, att det nu är viktigt att gå från ord till handling.

Vi bör »utforma konkreta och praktiskt genomförbara förslag för fördjupat samarbete mellan svenskar och ryssar, som kan skapa underlag för regering och riksdag att utforma långsiktigt ekonomiskt stöd till sådant samarbete«.

Nu finns underlaget – och en beredskap inom civilsamhället, i kommuner, kyrkor och universitet liksom bland kulturarbetare och andra yrkesgrupper. Regeringen bör snabbt kunna agera för att förstärka kontakter, dialog och samarbete.

Lars Ingelstam är professor emeritus i teknik och social förändring

Margareta Ingelstam är redaktör

Underlag:

(1) Lars Ingelstam, med Viktor Sundman: GRANNLAGA. Kontakter med ryssar och Ryssland. Stockholm 2017 (265 sid.).

(2) Lars Ingelstam: FRIENDLY RELATIONS. Cooperation and Dialogue Between Russians and Swedes. Stockholm 2017 (60 sid.).

(3) Helena Höij: VÄNSKAPLIGA FÖRBINDELSER. En ekumenisk studie om kontakter mellan kyrkor i Ryssland och Sverige. Stockholm: Fredens väg 2017 (48 sid.)

(4) Bredda och stärk samarbetet mellan svenskar och ryssar. Rapport från konferens om civilsamhällets möjligheter. Stockholm: OSSE-nätverket 2017 (36 sid.).

Alla underlagsrapporterna kan laddas ner här alternativt här