Magnus Linnarsson
Magnus Linnarsson

Debatten om vinster i välfärden är extremt avgränsad och historielös. Regeringen fokuserar enbart på vinsterna och oppositionen har låst sig vid frågan om kvaliteten. Det centrala problemet; vad som är bäst för det allmänna glöms bort, och hindrar beslutsfattarna från att se nya lösningar, skriver historikern Magnus Linnartsson.

Till en del beror dagens polarisering på uppfattningen att privatiseringar inom den offentliga sektorn hör det sena 1900-talet till och alltså är ett förhållandevis nytt fenomen.

Det är felaktigt. I en ny bok studerar jag riksdagsdebatter om privat och offentlig drift under 400 år. Där visas hur frågan om privat eller offentlig drift är ett politiskt problem med en lång historia

Analysen tar avstamp i 1600-talets svenska militärstat och dess försök att ordna den statliga verksamheten. Den principiella frågan om privat eller offentlig drift följs genom historien fram till 1980-talet. Ett viktigt resultat är att politiker under olika tidsepoker har gett varierande svar på hur det vi ser som gemensamt bäst bör organiseras och drivas.

Alltsedan 1600-talet har vinsterna varit ett argument mot privata utförare. Motståndare till privat drift har anklagat privata entreprenörer för att försöka sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Kritiken mot stora privata vinster utgör en tydlig argumentationslinje genom århundradena. Samtidigt har argument om vinster också använts för att förorda privat drift. I till exempel riksdagsdebatten om järnvägens stambanor på 1850-talet beskrev ett antal av riksdagsledamöterna vinster som något positivt för det almänna.

Ytterligare en argumentationslinje handlar om argument kring effektivitet i olika former, dels en effektivare verksamhet som sådan, dels en verksamhet som är billigare.

En vanlig utgångspunkt har varit att beskriva hur dyr och ineffektiv den statliga förvaltningen var och att det därför vore bättre att driva verksamheten i privat regi.

Alltsedan 1600-talet har vinsterna varit ett argument mot privata utförare. Motståndare  har anklagat privata entreprenörer för att försöka sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Synsättet fanns med redan under 1600- och 1700-talet men slog på allvar igenom från och med 1850-talet och kulminerade i samband med 1980-talets kritik av den offentliga sektorn.

På ett generellt plan utmärks perioden cirka 1620–1985 av en riktning mot en allt starkare tro på offentlig drift. Under 1600- och 1700-talen var debatten splittrad och det fanns ett stort mått av pragmatism. Resultatet blev ett växlande mellan privata och offentliga utförare.

Från 1800-talets mitt blev politiken tydligare och riksdagen föredrog statlig drift. Ett sista skifte, i riktning mot privat drift, skedde efter 1980-talet och de därpå följande avregleringarna och privatiseringarna inom delar av den offentliga sektorn.

I centrum för den politiska konflikten har hela tiden motsättningen mellan egennyttan och det allmänna bästa funnits. Den rådande samhällsordningen stadgade långt in i modern tid att det allmänna alltid var överordnat egennyttan. Detta förhållande började förändras under 1800-talet då det privata, det egennyttiga, sågs som ett alternativ till statlig drift.

Vid sekelskiftet 1900 ansåg flera riksdagsledamöter att det allmänna bästa gynnades av egennyttan. På 1980-talet framhölls det privata alternativet som, i vissa delar, överlägset det allmänna.

Ett av undersökningens viktigaste resultat är att frågan om privat eller offentlig drift sällan, eller aldrig, har kunnat ges ett enkelt svar. I de analyserade debatterna framkommer hur värdeladdade begrepp och föreställningar om det allmänna bästa format uppfattningen om vad som är den bästa driftformen.

Argument kring till exempel vinster, kvalitet och effektivitet i olika former har använts av svenska politiker sedan 1600- och 1700-talen.

Vid en historisk jämförelse blir det påfallande hur avgränsad dagens diskussion är. Debatten är koncentrerad till ett fåtal argument och ståndpunkter; regeringssidan pratar om övervinster inom välfärdsbolagen, medan oppositionen vägrar tala om vinster och hävdar att kvalitet är det som bör diskuteras.

Denna låsning medför att politiken inte kan vidgas så att ett större grepp kan tas på principfrågan – privat eller offentlig drift.

Som historiker menar jag att debatten måste breddas och inte enbart fokusera på vinsterna.

Gårdagens politiker tvingades erkänna att olika intressen stod i konflikt med varandra, inte minst att stora vinster kunde hota målen för verksamheten.

Här kan gårdagens politiker tjäna som föredöme. De tvingades erkänna att olika intressen stod i konflikt med varandra, inte minst att stora vinster kunde hota målen för verksamheten. De debatterade frågan utifrån flera olika infallsvinklar och försökte enas om vad som bäst gynnade det allmänna. För att komma vidare i dag måste politikerna bli medvetna om dessa målkonflikter och vara tydliga med hur deras vision av det allmänna bästa ser ut.

Dagens politiker måste precisera vad de vill med välfärden. Motsättningen mellan egen vinning och det allmänna bästa försvinner inte för att debatten handlar om enbart vinster.

En väg framåt från dagens låsta debatt skulle vara att förutsättningslöst diskutera vilka delar av välfärdssektorn som kan utvecklas genom privata entreprenörer och vad som bör reserveras för offentliga utförare.

 Magnus Linnarsson, är fil. dr, historiker, Stockholms universitet

Forskningsresultaten presenteras i: Magnus Linnarsson, Problemet med vinster. Riksdagsdebatter om privat och offentlig drift under 400 år