Den politiska utvecklingen i Indien präglas av en blandning av nationalism och nyliberalism. Nu firar både Indien och Pakistan 70 år av självständighet, men risken för ökade spänningar och inre sociala klyftor är överhängande.

I koalition med ett antal småpartier styr det hindunationalistiska BJP (Bharatiya Janata Party) Indien sedan 2014. BJP har också makten i 14 av Indiens 28 delstater. BJP är ett nationalistiskt parti till höger, men långt ifrån ett »normalt« konservativt parti som exempelvis brittiska Tories eller tyska CDU. BJP är överhuvudtaget inte ett självständigt parti utan en av grenarna av den halvt underjordiska och delvis paramilitära organisationen Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS).

Ledarna för RSS karakteriserar visserligen organisationen som kulturell och inte som politisk, men under den kulturella fernissan riktas udden mot muslimer, kristna och intellektuella som ifrågasätter den politiska makten.

Ett centralt begrepp i sammanhanget är Hindutva, ungefär ”hinduiskhet”, det vill säga ett religiöst och kulturellt ideal, men med stora politiska implikationer.

RSS underblåser våldsamma aktioner i syfte att transformera landet från en inkluderande pluralism till en homogen hindunationalism.

RSS underblåser våldsamma aktioner i syfte att transformera landet från en inkluderande pluralism till en homogen hindunationalism.

I den nationalistiska retoriken blandas idéer om ras, kultur och religion.

En grundval är föreställningen om en gyllene era av hindukultur som en gång skulle ha präglat Indien, men som förstördes av invaderande muslimer för 900 år och senare av de brittiska kolonisatörerna.

Den nuvarande BJP-ledaren och premiärministern Narendra Modi var under sin studietid ordförande i RSS:s studentförbund. Den politiska karriären var spikrak och 2001 utsågs Modi till chefsminister i Gujarat. Året därpå skakades delstaten av upplopp mot den muslimska befolkningen. Över 1000 personer dödades, varav två tredjedelar muslimer. Modi anklagades för att ha underblåst upploppen.

Den nationalistiska politiken präglar i dag samhällets alla områden. Skolböckerna har skrivits om, bokförlag har tvingats att dra tillbaka nytryckta böcker och intellektuella varnar för att allt fler publicister är rädda för att kritisera den nationalistiska vurmen.

En ny lag tvingar också alla landets biografer att spela nationalsången före varje filmvisning.

En ny lag tvingar också alla landets biografer att spela nationalsången före varje filmvisning.

Det speciella med BJP:s politik är att nationalismen kombineras med en marknadsliberal politik på det ekonomiska området. BJP har gått i bräschen för omfattande avregleringar och erbjuder utländska företag väldigt gynnsamma villkor om de investerar i landet.

En av de stora konflikterna i dag är att småbönder tvingas att sälja sin mark till lågt pris för att bereda plats för storföretag.

Samtidigt har tryggheten i arbetslivet försvagats, numera är en tredjedel av arbetstagarna bemanningsanställda.

BJP har även drivit på en storskalig privatisering av företag, energi, oljefält och järnväg. Det är inte förvånande att BJP:s ekonomiska politik backats upp av det indiska näringslivet. I den senaste valrörelsen fick premiärministern Narendra Modi ett omfattande personligt ekonomiskt stöd från flera storföretag.

Den 15 augusti 1947 blev Indien självständigt från Storbritannien. Samtidigt delades landet upp i det sekulära Indien och den islamiska republiken Pakistan.

I kölvattnet följde en av världshistoriens mest omfattande etniska rensningar när hinduer flydde till Indien och muslimer till Pakistan (som då också innefattade det nuvarande Bangladesh).

Sedan dess har konflikterna mellan de två staterna utgjort ett permanent hot, inte minst i oroshärden Kashmir. De indiska hindunationalisternas politik riskerar att på hemmaplan undergräva de liberala fri- och rättigheterna och på det internationella planet bädda för fortsatta spänningar gentemot Pakistan.