Norska socialdemokratiska Arbeiderpartiet var först ut med att anpassa politiken till en rasistisk diskurs. Det som sker i våra grannländer är ren populistisk cynism.
I februari 2011 lade de norska socialdemokratiska Arbeiderpartiet (Ap) fram ett nytt förslag för integreringspolitiken som föranledde syrliga kommentarer. Den allmänna meningen var att Ap försökte efterlikna det högerpopulistiska Fremskrittspartiet (Frp), ofta uppmärksammat för sin grova rasism.
”Välkommen efter” kommenterade Frp:s invandringspolitiska talesperson Per Willy Amundsen det socialdemokratiska utspelet. Tidningen Aftenpostens politikredaktör Harald Stanghelle höll med Frp. ”Den invandringspolitiska retoriken är nu adopterad både av Arbeiderpartiet och andra – utan att Frp får ett erkännande för att de debatterade problemen först”, skrev han i maj 2011.
I juni skrev kommentatorn Stein Aabø i tidningen Dagbladet att ”Arbeiderpartiet stjäl Frp:s kläder, plagg för plagg, mödosamt och metodiskt”. Allt detta beskriver den norska statsvetaren Kamilla Simonnes i en studie om förändringarna i Ap:s invandrings- och integrationspolitik (I stjålne klaer?, Oslo universitet, 2011).
Några veckor efter Aabøs uttalande landsteg terroristen och före detta Frp-medlemmen Anders Behring Breivik på Utøya. Hans massmord på 77 människor var ett politiskt terrordåd riktat direkt mot socialdemokratin, som Breivik ansåg landsförrädiskt genomföra en ”smygislamisering” av Norge.
Dessförinnan hade Frp:s Siv Jensen specifikt pekat ut socialdemokraterna som direkt ansvariga för att ”islamiseringen är i full gång” (VG 2010-02-13). Hennes före detta partikamrat Breivik tog henne på orden – men ansåg det nödvändigt att omsätta dem till handling. Detta trots Ap:s efterapning av Frp.
Exemplet Norge utgör värdefull kunskap när nu de danska socialdemokraterna följer Arbeiderpartiet i spåren. Parollen “stramare asylregler och hårdare krav på invandrare” som i dag marknadsförs av dansk socialdemokrati utgör en direkt anpassning till dansk rasistisk diskurs.
Det så som den marknadsförts länge av framför allt högerpopulistiska Dansk folkeparti. Simonnes studerar även effekterna av den norska högerns (Høyres) politiska förändringar i invandringsfrågan. Resultaten förskräcker.
Först och främst konstaterar Simonnes att kommentatorernas analyser inför Utøya var korrekta. Både Høyre och Ap närmade sig gradvis Frp, från slutet av 1980-talet och framåt. Det tydligaste närmandet skedde inom Høyre, vilket inte förvånar eftersom partiet i dag samregerar med Frp. Men samma process skedde även inom Ap. Detta hade effekter för Frp.
När övriga partier närmade sig Frp ”ser vi en radikalisering i Fremskrittspartiets politik”, skriver Simonnes. Detta kan tolkas som en diskursiv förändring av ett helt samhälle.
När traditionella (demokratiska) partier närmar sig rasismen, radikaliseras rasismen ytterligare. Därmed normaliseras rasism, medan demokratins primat (alla medborgares lika värde samt hela samhällets jämlika inkludering i förhållandet och kommunikationen gentemot staten) förpassas bort från mittpunkten av konsensus. Det vill säga en gradvis urholkning av demokratin. Ap reducerade ”andelen liberala uttalanden”, skriver Simonnes.
Trots den starka kopplingen mellan Fremskrittspartiet och Breivik (ett faktum som i dag knappt får nämnas i norsk offentlighet) och trots berömmet av den socialdemokratiske statsministerns Jens Stoltenbergs hantering av terrorattentatet så förlorade Ap makten i valet 2013.
I stället tillträdde ”originalpartiet” Frp tillsammans med Høyre. Detta borde de danska socialdemokraterna idag begrunda, angående sin anpassning till rasismens diskurs.
Bortsett från den förvisso anti-socialdemokratiska och populistiska cynismen i de danska utspelen utgör de bevisligen en strategisk felbedömning, om syftet är att locka till sig väljare. Det är rasistpartierna i Europa som äger det politiska fält som populistiskt brukar kallas för ”invandringskritik”. Att bekräfta rasistisk diskurs är ett missgrepp. Politiskt, taktiskt och – framför allt – rent mänskligt.
Henrik Arnstad, är författare till ”Älskade Fascism”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
