Kristoffer Olofsson
Kristoffer Olofsson

Den akuta hemlösheten ökar, och de politiska lösningarna på problemet blir allt mer medeltida, skriver bostadsdebattören Kristoffer Olofsson.

Spädbarnsdödlighet anses ofta vara en särskilt bra indikator på ett samhälles välfärd kopplat till levnadsstandard och sjukvård.

Detta eftersom spädbarn hör till dem som riskerar att drabbas hårdast av just bristande sjukvård, medicin, sanitära förhållanden, etcetera.

Resonemanget är ganska enkelt: Ju bättre vi klarar av att minimera smällen för de sämst lottade i samhället, desto bättre betyg för samhället i stort. Och samma resonemang borde kunna föras på andra välfärdsområden, till exempel i förhållande till bostadsförsörjningen.

Få saker vittnar lika tydligt om bostadsförsörjningens misslyckanden som hemlöshet. Enligt Socialstyrelsens senaste mätning har antalet akut hemlösa ökat kraftigt i Sverige sedan den föregående mätningen för sex år sen.

Ju bättre vi klarar av att minimera smällen för de sämst lottade i samhället, desto bättre betyg för samhället i stort..

Ökningen är särskilt markant i landets storstadsregioner. Samtidigt har andelen hemlösa med beroendeproblematik minskat. I de flesta fallen finns fler än en enskild orsak bakom att en människa blivit utan hem. Men Stadsmissionen ser samma trend som Socialstyrelsen. Att de som blivit hemlösa på senare år, i högre grad än tidigare, har blivit det av ekonomiska orsaker.

Vad beror då denna trend på? Garanterat har hyreskrisen en avgörande betydelse. Det faktum att hyresbeståndet idag består av allt färre, sämre och dyrare hyreslägenheter.

Lägg därtill den förödande kombinationen av ökade hyror, stagnerade löner, en utbredning av låglönejobb och en brist på bostäder med rimliga hyror.

Samma trend syns på annat håll. I stad efter stad syns en kommersialisering och fördyrning av stadslivet som gör stadskärnor alltmer oåtkomliga för många invånare, samtidigt som fattigdom i ökad utsträckning leder till hemlöshet.

Och de politiska lösningarna på problemet blir allt mer medeltida.

Fastighetsägare och kommunala förvaltare skapar design och arkitektur på offentliga platser som syftar till att hålla hemlösa borta.

I låglönelandet USA har det länge satts i system att sätta hemlösa på bussen ut ur stan. I Sverige bönar högerpolitiker och ber för lokala tiggeriförbud.

Fastighetsägare och kommunala förvaltare går på en del platser till angrepp genom att skapa exkluderande design och arkitektur på offentliga platser som syftar till att hålla hemlösa borta.

Om det senare kan man lösa mer i en nyutkommen bok av journalisten Fredrik Edin.

Metoderna för att skyffla bort hemlösa och andra oönskade från stadens centrala synfält och ut i periferin blir allt mer raffinerade. Men den grymma behandlingen har gamla anor.

Redan under 1300-talet hotade den rika och tätbefolkade staden Kölns statsråd sjuka och fattiga dagdrivare med att uteslutas från staden om de inte täckte över sina öppna sår och frakturer.

Det uttryckliga syftet var att skydda finare folk från den jobbiga synen och stanken av misär.

Dessa medeltida stadsledare var åtminstone, till skillnad från deras nutida politiska gelikar, uppriktiga med syftet.

Kristoffer Olofsson har en master i hållbar stadsutveckling.