LEDARE Sarah Balabagan och Flor Contemplacion. Två unga filippinska hembiträden som försvarat sig mot sin arbetsgivare och för detta dömdes de till döden. Nu finns ett nytt namn att tillfoga: Joanna Demafelis.

Den 29-åriga filippinskan Joanna Demafelis hittades död i en frysbox i Kuwait för några veckor sedan. Där hade hon legat i över ett år. Mordet ingår i ett större mönster av övergrepp mot unga kvinnor som migrerat till ett annat land för att arbeta som hembiträde.

Joanna Demafelis fall kunde ha blivit ett i raden av grymma dåd som noteras för att sedan snabbt försvinna i mediernas brus. Men nu blåser en global storm av protester. Denna gång var våldet alltför brutalt för att glömmas bort och detaljerna i hennes öde alltför ohyggliga.

Joanna reste 2014 till Kuwait för att arbeta som hembiträde. Hennes mål var att skicka hem pengar så att syskonen skulle kunna studera. Men hösten 2016 slutade plötsligt pengarna att komma och familjen slog larm. Över ett år senare, i februari 2018, kom beskedet att hon hade hittats död och nedfryst. Kroppen bar på spår av tortyr och strypning.

Nu har Joanna Demafelis död orsakat en diplomatisk kris mellan Filippinerna och Kuwait. Filippinernas president Rodrigo Duterte har infört ett förbud för filippinier att resa till Kuwait för att arbeta. Dessutom har den filippinska ambassaden hjälpt flera tusen filippinska hembiträden att fly landet. Flera har i panik rymt från hus där de har arbetat för att på gatan utanför bli upplockade av ambassadens bilar.

Duterte har också framfört hård kritik mot regeringen i Kuwait för att negligera skyddet av migrantarbetare. I ett tal har han hävdat att ”filippinier inte är några slavar, varken här eller där”.

Ett krav från den filippinska regeringen som särskilt retat myndigheterna i Kuwait är att det ska vara förbjudet för arbetsgivarna att beslagta de filippinska hembiträdenas pass och mobiltelefoner.

Totalt arbetar omkring 250 000 filippinska migrantarbetare i Kuwait, många är kvinnor som arbetar som hembiträden. Men där finns också många män, särskilt i byggsektorn. Dödsolyckor är vanliga och logementen undermåliga.

Nu står Kuwait i fokus. Villkoren för migrantarbetare är dock inte bättre i länder som Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten. Det så kallade Kafala-systemet, som tillämpas av flera länder runt Persiska viken, förstärker exploateringen. I sina hemländer skriver migrantarbetarna på kontrakt som förbinder dem att arbeta för samma arbetsgivare under vistelsen utomlands. Arbetsgivarna kontrollerar arbetarna i detalj och de har inte rätt att byta jobb.

Filippinerna är ett av de länder i världen som sänder iväg flest migrantarbetare. Omkring 2,5 miljoner filippinier arbetar i andra länder. Men stora grupper av migrantarbetare kommer också från andra fattiga länder, som Bangladesh, Indonesien och Nepal.

När hennes kropp kom tillbaka till Filippinernas huvudstad Manila kantades gatorna av två miljoner upprörda människor.

Exploateringen av migrantarbetarna är gigantisk. De som råkar mest illa ut är de som arbetar i andras hem. De flesta är kvinnor som lagar mat, städar, passar barn, går ut med hundar, rengör bassänger och sköter trädgårdar, under ständig övervakning från sina arbetsgivare.

Det är inte första gången som strider kring hembiträdens arbetsvillkor orsakat diplomatiska konflikter mellan Filippinerna och andra länder. Under mitten av 1990-talet rådde ansträngda förbindelser både mellan Filippinerna och Förenade Arabemiraten och mellan Filippinerna och Singapore av samma skäl.

  • I Förenade Arabemiraten dömdes det filippinska hembiträdet Sarah Balabagan till döden efter att i självförsvar ha dödat sin arbetsgivare 1994.

Då var hon 15 år och hade blivit utsatt för misshandel och flera våldtäkter. Hon blev till sist benådad och straffet sänktes till ett års fängelse och 100 slag med käpp. På Filippinerna spelades det in en film om hennes liv, The Sarah Balabagan Story.

  • I Singapore blev det filippinska hembiträdet Flor Contemplacion, då 42 år gammal, dömd till döden på svaga grunder.

Hon avrättades genom hängning 1995. När hennes kropp kom tillbaka till Filippinernas huvudstad Manila kantades gatorna av två miljoner upprörda människor.

Bara vid besök av påven har det förekommit större folksamlingar i Filippinerna.

För dem som slåss för migrerande hembiträdens rättigheter har namnen Sarah Balabagan och Flor Contemplacion en stark symbolisk betydelse.

  • Nu finns ett nytt namn att tillfoga: Joanna Demafelis.