Glöm inte dem som står längst bort från arbetsmarknaden

debatt I en tid när Arbetsförmedlingen står inför ett stort varsel och en reformering, är det viktigt att inte glömma vilka arbetssökande som idag är inskrivna hos myndigheten, skriver fyra förbundsordförande inom SACO.

I den senaste debatten kring Arbetsförmedlingens uppdrag saknas fokus på de nära 80 procent av de arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden – personer utan gymnasieutbildning, personer med funktionsnedsättning, de som är över 55 år och de som är utomeuropeiskt födda.

Arbetsförmedlingen har idag ett sektorsansvar för funktionshinderfrågor inom arbetsmarknadspolitiken. Det innebär att myndigheten, med utgångspunkt i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ska bidra till att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för dessa med mångfald som grund.

Med M+KD:s budget och Januariöverenskommelsen är det osäkert hur Arbetsförmedlingens framtida uppdrag kommer att vara utformat och vilka insatser som kommer att erbjudas. Överenskommelsen lyfter visserligen att den omläggning som sker mot ett nytt system baserat på lagen om valfrihetssystem, LOV, inte ska beröra insatser för personer med funktionsnedsättning. Ovissheten är dessvärre stor kring hur stödet ska säkerställas för de grupper som står längst bort från arbetsmarknaden. Det oroar oss och många av våra medlemmar som är anställda inom myndigheten.

När Arbetsförmedlingens uppdrag och verksamhet nu ska reformeras får vi inte glömma bort dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

På Arbetsförmedlingen jobbar arbetsförmedlare tillsammans med arbetsterapeuter, fysioterapeuter, psykologer, socialkonsulenter och specialister inom syn- och hörselområdet med arbetslivsinriktad rehabilitering. Dessa professioner arbetar för att tillvarata och utveckla den arbetssökandes resurser och kompetenser så att de kan få, behålla eller återgå till arbete.

Den kompetens dessa professioner besitter, bidrar till att den arbetssökande kan närma sig ett arbete. Det kan handla om att utreda den arbetssökandes arbetsförmåga, vägleda till studier, stödja med arbetsförberedande insatser och anpassning av arbetsplatser. Insatserna är ett viktigt stöd för arbetsgivare vid anpassning av arbetsplatsen eller vid anställning av en arbetssökande med funktionsnedsättning. De är också viktiga i samverkan med hälso- och sjukvården, kommunerna och Försäkringskassan. Det är insatser som är unika för Arbetsförmedlingen och bidrar till att uppnå målen inom arbetsmarknadspolitiken.

I debatten om Arbetsförmedlingen är fokus främst på det som inte fungerar, och självklart finns det delar som är i behov av reformering. Den fortsatta politiska diskussionen kring det framtida uppdraget skulle dock gynnas om den utgår från aktuell forskning och om fokus läggs på vilka insatser som ökar sysselsättningen för samtliga arbetssökande, även för dem som är i behov av extra stöd. När Arbetsförmedlingens uppdrag och verksamhet nu ska reformeras får vi inte glömma bort dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR

Stefan Jutterdal, förbundsordförande Fysioterapeuterna

Anders Wahlberg, förbundsordförande Sveriges Psykologförbund