Åke Sandberg. Bild: Privat
Åke Sandberg

debatt Förslag som lagts fram om att ge digitala plattformars gig-jobbare anständiga villkor riskerar snarare att sänka anställnings- och arbetsvillkor på hela arbetsmarknaden, skriver Åke Sandberg, civilekonom och professor emeritus i sociologi, Stockholms universitet

Teknik och ekonomins organisering omvandlas ständigt, med omfattande effekter på individer, företag och samhälle. Ofta är fokus på det teknisk-ekonomiska, mindre på människors arbete.

Vi har sett liknande debatter under tidigare årtionden om automation och datorisering. Idag är nyckelorden globalisering och digitalisering. Det är dock genuint svårt att bedöma genomslag och effekter i stort.

Digitaliseringens effekter exempelvis har studerats på individnivå, arbetsmoment, yrken, branscher – med olika utfall. Det handlar om mångfacetterade och svårförutsägbara processer.

Här vill jag kort kommentera digitaliseringens påverkan på arbetets organisering och styrning och på arbetsmarknadens regelverk, och koncentrerar mig på betydelsen av företag som via digitala plattformar förmedlar tjänster mellan uppdragsgivare och utförare, till exempel Uber för resor. Andra exempel är Airbnb för semesterboende, Foodora för matleveranser osv.

De digitala plattformarnas effekter i arbetslivet förtjänar att lyftas fram. Ofta presenteras de, i debatt och även i offentliga utredningar, som communities, sociala gemenskaper, samarbeten mellan människor för delning av resurser – the sharing economy.

Men i själva verket är till exempel Uber och Airbnb storföretag som förmedlar affärstransaktioner mellan utförare och beställare.

Uber förmedlar persontransporter, Airbnb boenden, Amazon mechanical turk förmedlar i global skala rutinjobb till betalning långt under minimilöner.

Uber förmedlar persontransporter, Airbnb boenden, Amazon mechanical turk förmedlar i global skala rutinjobb till betalning långt under minimilöner. Denna globala arbetsmarknad är i hög grad politiskt oreglerad.

Plattformsbolagen vill ofta framställa sig som enkla förmedlare av jobb till egenföretagare, men styr själva transaktioner så strikt att relationen snarast liknar ett anställningsförhållande.

Pontus Braunerhjelm ser i en debattartikel i Dagens Nyheter  (12 aug) inte detta problem. Han menar tvärtom att Sverige behöver en utökad version av den brittiska regeringsrapporten The Taylor Review of Modern Working Practices. Taylors rapport säger sig vilja bidra till goda arbeten för alla, och framhåller särskilt behovet av förbättringar för dem som har de enklaste jobben, och som inte är anställda och inte heller bör betraktas som egenföretagare.

Taylor-rapporten är emellertid, i ett svenskt perspektiv, långtifrån invändningsfri. För att säkra goda arbeten och rimliga villkor krävs något helt annat. En förändring i en riktning motsatt den som Taylor och Braunerhjelm förespråkar.

I vår bok Arbete & Välfärd (utgivning vid årsskiftet) visar vi hur utvecklingen av plattformsekonomin är fylld av motsättningar mellan marknad och hierarki, och påfallande många har att göra med statusen som antingen anställd löntagare eller som uppdragstagare/egenföretagare.

Förslaget, från Taylor och andra, är en tredje kategori mellan egenföretagare och anställda: ”workers” eller beroende uppdragstagare. Den kategorin är tänkt att ges sämre skydd än anställda men bättre än egenföretagare.

Detta kan kanske, på kort sikt, innebära förbättrade villkor för en del uppdragstagare som idag har mycket osäkra villkor.

Det kan å andra sidan ge arbetsgivare skäl och möjlighet att klassa sina redan anställda som i stället tillhöriga mellangruppen, och därmed i förlängningen skapa en väg att försämra villkoren för en växande del av dem som idag har en fullvärdig anställning. Konsekvensen kan därmed bli en tendens till allmän sänkning av anställnings- och arbetsvillkor på arbetsmarknaden i stort.

I Storbritannien pekade fackliga organisationer på denna fara och menade att först skall existerande lag tillämpas och därtill att de rättigheter som tillkommer anställda bör utsträckas även till beroende uppdragstagare, som har anställningsliknande förhållanden, snarare än att skapa en ny kategori.

Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, kommer att ha en roll i att finna nya fungerande lösningar.

Taylors förslag har också mött kritik från bland annat ILO och även bland svenska fackliga organisationer är intresset svalt. Sverige behöver en utredning om goda arbeten i tider av digitalisering och plattformsekonomi, men Taylorrapportens förslag till reglering pekar bakåt mot osäkrare villkor för många anställda.

Den svenska regeringen tillsatte i november 2017 en utredning om enmansföretag, mot bakgrund av att anställda ibland sägs upp och sen tvingas bli egenföretagare med F-skatt.

Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, kommer att ha en roll i att finna nya fungerande lösningar. Lösningar som inte hindrar plattformar och nya former för produktionens organisation, men som samtidigt säkrar rimlig lön, arbetsmiljö och välfärd.

Åke Sandberg är civilekonom och professor emeritus i sociologi, Stockholms universitet.