Det pågår ett ovärdigt spel inför budgetomröstningen. Grundtipset är att budgeten går igenom, men gardera med kryss.
Direkt efter valet var det få som trodde att Sverigedemokraterna skulle rösta för de borgerliga partiernas budgetförslag. Under förra mandatperioden la partiet ner sina röster. Huvudtipset är att det gör samma sak den här gången.
Saken kompliceras förstås av att regeringen Löfven inte riktigt kommit ur startblocken. Samtidigt är såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna ledarlösa. Reinfeldt har gått under jorden. Åkesson är sjukskriven.
Det är fortfarande osäkert när, eller om, Åkesson återvänder från sin sjukskrivning. Veckan före valet avslöjades hans voluminösa spelvanor. Och Åkessons frikostiga lönevillkor borde uppröra många i ett parti som kämpar mot elitens excesser. Under sin sjukledighet behåller han hela sin lön från partiet utöver sin sjukersättning.
Utgången av den interna processen i SD blir mer oförutsägbar. SD har uppträtt betydligt mer hotfullt än vad partiet gjorde gentemot Reinfeldt för fyra år sedan.
Det vore i och för sig inte ologiskt om SD stödjer borgerligheten. Partiet är nationalistiskt och främlingsfientligt, men beskriver sig också som socialkonservativt. Ny demokrati var på sin tid ett inofficiellt stödparti till den borgerliga regeringen mellan 1991 och 1994. Carl Bildt hade kontinuerlig kontakt med Ian Wachtmeister. De kom ju också från samma högborgerliga kretsar. Och Ian Wachtmeister argumenterar i en debattartikel i Dagens Industri för att SD ska fälla regeringen och ”öppna för ett icke-socialistiskt styre i Sverige”.
Ända sedan valnatten har frustrationen på den borgerliga kanten legat precis under kokpunkten. Inte bara för att de förlorade valet. Utan för att det finns en borgerlig majoritet i riksdagen som allianspartierna hittills inte velat dra nytta av.
Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn kritiserade Fredrik Reinfeldts avgång redan på valnatten och menade att Sverigedemokraterna mandat borde räknas in i borgerlighetens maktbas. Fredrik Reinfeldt har efter valet försvunnit från politikens yta. Hans offentliga framträdanden kan räknas på den ena handens fingrar. Ett mycket märkligt och anmärkningsvärt agerande. Han är trots allt fortfarande partiledare för det näst största partiet i riksdagen.
Denna frustration har manifesterats i form av ett högt tonläge. Särskilt från Folkpartiet och Centern som i Reinfeldts frånvaro hoppas ta större plats. Uttåget i veckan från pensionssamtalen länder inte heller borgerligheten till heder. Leder de mogna demokratiska partier som fått väljarnas mandat – eller ett rivaliserande tonårsgäng?
Höstens budgetomröstning är förmodligen sista chansen på fyra år att ge regeringen ett ordentligt tjuvnyp via ett gemensamt budgetförslag. Sedan kommer alliansen att presentera separata budgetar. Vilket gör beslutsgången i riksdagen betydligt enklare för den röd-gröna regeringen.
Oppositionen spelar emellertid ett högt spel. Om SD röstar för den borgerliga budgeten skulle de också ta parti för högern. SD:s karaktär av anti-etablissemangsparti får då en rejäl törn. Många av dess väljare lär vända partiet ryggen.
Och för allianspartierna vore det närmast en mardröm att få SD på sin sida och blottlägga en borgerlig strategifråga av stor dignitet. Ska SD på sikt inkorporeras i de borgerliga stödtrupperna? I så fall lär alliansen definitivt splittras och många väljare söka sig andra vägar.
Därför är det som pågår ett ovärdigt spel. Grundtipset är att budgeten trots allt går igenom. Men för att citera det gamla tipsoraklet Putte Kock: gardera med kryss.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
