Ann-Therése Enarsson och Carl Melin,
Ann-Therése Enarsson och Carl Melin,

Stefan Löfven och regeringen har ägnat mycket energi åt att »ta människors oro på allvar« det senaste året. Politikerna måste ägna sig mindre åt att bekräfta och rentav förstärka människors oro för teknikutveckling och omställning. En sådan framtidsbild gynnar bara populistiska partier, skriver Ann-Therése Enarsson VD och Carl Melin, forskningsledare på TCO:s tankesmedja Futurion.

För många människor är framtiden inte längre en möjlighet utan ett hot. När SOM-institutet år 2000 frågade svenska folket om ny teknik skulle leda till nya jobb svarade 49 procent ja och 16 procent nej. När samma fråga ställdes i vintras var fördelningen 29 respektive 31 procent.

Tyvärr talar våra ledande politiker alldeles för mycket om hotet och för lite om möjligheterna.

Googlar man på Stefan Löfven och oro får man 160 000 träffar, googlar man på Stefan Löfven och framtidstro får man 23 000 träffar. Det är inte konstigt om människor som från början kanske inte ens är oroade blir det när våra ledare hela tiden talar om just oro.

Risken är att detta bekräftar bilden av att teknikutveckling och omställning är ett hot och inte en möjlighet. Och en sådan framtidsbild gynnar bara populistiska partier. Nu gäller det för regeringen att vända oron till framtidstro och peka på digitaliseringens möjligheter.

Googlar man på Stefan Löfven och oro får man 160 000 träffar, googlar man på Stefan Löfven och framtidstro får man 23 000 träffar.

Samhället går igenom en omställning som närmast kan liknas den industriella revolutionen. På samma sätt som industrialiseringen innebar att tunga manuella arbetsmoment togs över av maskiner tas nu allt fler kvalificerade tjänstemannauppgifter över av datorer.

Forskning visar att ungefär hälften av det vi gör på jobbet idag kan komma att försvinna under de närmaste decennierna.

Men verkligheten är densamma som Göran Johansson uttalade när han var Metallordförande på SKF: »Jag är inte rädd för den nya tekniken, jag är rädd för den gamla tekniken. Det är den gamla tekniken som är ett hot mot jobben.«

För många människor upplevs dock de snabba förändringarna som ett hot, och det är en korrekt bild om det saknas verktyg till omställning.

Aktuell forskning visar att när människor upplever sig vara förlorare på samhällsutvecklingen så påverkar det deras värderingar och skapar grogrund för populism och ökad politisk polarisering. Kan vi inte hantera omställningen av arbetsmarknaden riskerar vi se en alltmer oönskad samhällsutveckling där extremism följer där automatiseringen drar fram.

Nu gäller det för regeringen att vända oron till framtidstro och peka på digitaliseringens möjligheter.

Det är inte en slump att valet av Trump, Brexit och det ökade stödet för Sverigedemokraterna sker samtidigt som automatiseringen tar fart. Dessa val kan på många sätt beskrivas som förlorarnas protest mot samhällsutvecklingen.

Det är tydligt att stödet för olika populistiska rörelser är starkast i de regioner och bland de grupper som drabbats hårdast av den ekonomiska och strukturella omvandlingen på arbetsmarknaden medan stödet är minst bland dem som är bäst rustade för framtiden.

Det behöver inte innebära att alla som stöder dessa rörelser faktiskt är förlorare. Men ofta är stödet starkast hos grupper som historiskt haft en stark ställning i samhället och där den relativa ställningen och statusen gentemot andra minskar.

I en studie om svenskarnas värderingar för några år sedan konstaterades att Sverigedemokraternas stöd var störst bland de som tyckte att utvecklingen gick åt fel håll och att det var »bättre förr«.

Många väljer att peka på rasism och främlingsfientlighet som den främsta drivkraften för denna typ av rörelser. Men det är en förenkling och snarare ett symptom än själva orsaken. Snarare är det de som ser sig som förlorare som blir mer negativa till invandring. De långsiktiga trenderna visar att rasism och rasistiska attityder minskar.

Det är inte en slump att valet av Trump, Brexit och det ökade stödet för Sverigedemokraterna sker samtidigt som automatiseringen tar fart.

Däremot vet vi, även av historien, att oro och rädsla mobiliserar dessa känslor och gör att de får ett större genomslag. Det är inte i de områden där det finns flest invandrare som stödet för främlingsfientlig politik är störst, utan där flesta upplever att de förlorar på samhällsutvecklingen.

Detta innebär att de aktörer som vill motverka populistiska partier behöver fundera på samhällsförändringen i stort och hur politiken minskar antalet förlorare. Den polarisering i som vi ser idag leder till ökade motsättningar och en polarisering som inte är bra för andra än politiska extremister.

För att undvika ett samhälle med »förlorare« är det viktigaste verktyget nästan alltid utbildning. Det innebär att utbildningssystemen måste utvecklas till ett system som är designat för det livslånga lärandet. Ett problem idag är också att utbildningsinsatser ofta sätts in först när arbetslösheten hotar. I stället behövs ett livslångt lärande där människor inte bara utbildas för det jobb de har idag utan även för nästa jobb.

Politikerna kan inte lösa allt detta, både enskilda, skola, företag och arbetsmarknadens parter, har en roll att fylla.

Men politikerna måste ägna sig mindre åt att bekräfta och till och med förstärka människors oro. I stället behöver de berätta om att detta är bra, men att det kräver stora insatser – både i utbildning men även i en innovations- och näringspolitik som tar tillvara på digitaliseringens fulla potential. Sverige har goda förutsättningar att bli en vinnare om vi alla drar åt samma håll.

Och ingjut gärna framtidstro, för det är som Stefan Löfven sade när han nyligen fick ett FN-uppdrag om framtidens jobb »Bara den som känner sig trygg i nuet kan välkomna en osäker framtid«.

Ann-Therése Enarsson är VD och Carl Melin är forskningsledare, på TCO:s tankesmedja Futurion