Det fanns en tid när den sittande regeringen satte dagordningen inför en partiledardebatt. En ny reform presenterades på DN-debatt samma morgon. Göran Persson möttes av mikrofoner vid riksdagshuset och vankade därefter runt i kammaren och mös.

Inför gårdagens debatt berättade S-gruppledaren Mikael Damberg i SvD att det ställs in utskottsmöten i riksdagen. Propositionerna från Reinfeldts regering är för få.

DN-debatt presenterades i stället ”socialdemokratiskt nytänkande” i form av utvidgad skolplikt under sommarlovet för elever som inte når målen i grundskolan. Damberg hade sitt namn under artikeln, men inte Stefan Löfven. S-partiledaren saknar riksdagsplats, och det var Damberg som presenterade den utvidgade skolplikten från talarstolen.

Den person som verkade mest stressad över nya konkreta S-förslag inom skolans område var Sveriges mest överskattade politiker, Jan Björklund.

FP-ledaren byggde sin karriär på att småljuga och svartmåla den svenska skolan. När Sveriges Radio påvisade att Björklunds påståenden saknade stöd i de undersökningar som han hänvisade till, svarade Björklund med att citera halva meningar. Förtroendet sjönk som en sten.

Nu har Björklund varit skolminister och sedan utbildningsminister i sex år. I gårdagens debatt fick vi vaga ord om att reformer tar tid. Som väntat, med tanke på att Björklund har så lite att yvas över. Skolresultaten sjunker, segregationen ökar, kostnaderna skjuter i höjden.

Nu kritiseras också implementeringen av viktiga reformer som den nya gymnasieskolan, det nya betygsystemet och lärarlegitimationerna. Gymnasiet drabbas av en nedskärning på 675 miljoner kronor.

Skolfrågan glider Björklund ur händerna. Misslyckandet är ett faktum. Samtidigt tvingas han notera hur regeringens övriga småpartier, C och KD, dansar runt fyraprocentsspärren. Åtgärd? Steg ett: FP presenterar ett integrationspolitiskt program där språktest för medborgarskap återlanseras för fjärde gången. Steg två: Jimmie Åkesson (SD) tar upp förslaget, bland annat under partiledardebatten.

Björklund är även vice statsminister samt ansvarig för forskning och högre utbildning. Därför bör vi ställa krav på evidens när den smygbruna symbolpolitiken återupptas. Språktest leder till fler jobb, hävdar FP. Hur då? FP vill dra in föräldrapenningen för barn som är födda utomlands. Vad säger lagstiftningen mot etnisk diskriminering? Ersättningen för nyanlända som tackar nej till jobb ska dras in. Har inte SKL hävdat att det är brist på lägenheter som är problemet?

Visst, Mikael Damberg gjorde bra ifrån sig i partiledardebatten. Visst, det är anmärkningsvärt att regeringen är så idéfattig att utskottsmöten ställs in.

Men det här var veckan då en ”liberal” partiledare, tillika vice statsminister, återigen blandade brist på evidens med populism. Sedan fick han snacka språktest i Sveriges riksdag med ledaren för ett främlingsfientligt parti.

Att skolfrågan verkar ramla över till den vänstra planhalvan är en klen tröst.