debatt Vi behöver hus med runda former och färre vassa vinklar. Vi behöver känna trivsel och välbefinnande i stadsmiljön. Den kyliga arkitekturen är ännu ett argument mot det planerade Nobelcentret på Blasieholmen, skriver författaren och stressforskaren Gösta Alvén.
Det är numera välkänt att Nobelstiftelsens plan att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmen är ett etiskt problem. Att i strid med riksintresset förstöra ett område i den gamla stenstaden av betydande kulturhistoriskt värde är orätt.
Detta har framförts av remissorgan och organisationer samt av enskilda människor. I maj i år sa också Mark och Miljödomstolen nej. Det borde räcka för en institution, som har till uppgift att stå upp för Alfred Nobels humanistiska, kulturella och vetenskapliga värden, att backa.
Det planerade Nobelcenter är även estetiskt kontroversiellt. I det starkt polariserade samtalsklimat som råder mellan den modernistiska arkitekturens företrädare och dess kritiker, har detta varit svårare att tydliggöra.
Smak ska man inte diskutera, hävdas med rätta. Men en viktig aspekt på arkitekturens estetik är hur den påverkar oss i det offentliga rummet. Väcker den förnimmelser av välbehag eller obehag och i så fall hur påverkar det vår hälsa? Detta bör vi diskutera.
Arkitekt David Chipperfields Nobelcenter är en stor byggnad i enbart fyrkantiga former, utan takparti, utan fönsteromfattningar och ornament. Den följer en stil, en estetik, med 90 år på nacken.
En vägröjare för den räta vinkelns arkitektur var Le Corbusier, en schweizisk-fransk arkitekt utan examen.
Med entusiasm anammades hans tankar i Sverige av ledande arkitekter och implementerades i vårt land på 1930-talet i både skrift och handling. Sedan dess har denna stil varit närmst allenarådande, bortsett från en kort period av så kallad postmodernism.
Men den har inte stått oemotsagd. Många vänder sig mot den räta vinkelns arkitektur. Neurobiologisk forskning visar att räta vinklar kan uppfattas hotfullt och utlösa stress (Maital Bar & Mosche Neta. Neuropsychologia 2007).
Och runda linjer kan väcka en fysiologisk reaktion av välbefinnande, som vi benämner vacker (Oshin Vartanian, & Anjan Chatterjee. PNAS 2013). Neurologen och nobelpristagaren Eric Kandel har åskådliggjort, att det är lätt att associera till ett ansikte inför en oval och rund form, men den fyrkantiga formen ger inga sådana associationer.
Vi behöver hus med runda former och färre vassa vinklar. Vi behöver komma i samklang med och känna trivsel och välbefinnande i stadsmiljön. Det är något som dagens kyligt abstrakta arkitekturstil sällan åstadkommer.
Ska vi nu riva kulturhistoria på Blasieholmen för att ge plats åt en modernistisk byggnad, som till formen ser ut som en stor låda?
I modernismens program ingår också att riva den äldre staden, enligt en modell Le Corbusier utvecklat i skrifter, ritningar och handling, vilket illustreras i figur 1*. Den svenska arkitektkårens tolkning av budskapet framkommer av figur 2.
Cityomvandlingen av Klarakvarteren i Stockholm är ett tydligt exempel bland många på hur det gått till i den svenska praktiken. Ska vi nu göra om ett liknande misstag på Blasieholmen? Riva kulturhistoria för att ge plats åt en modernistisk byggnad, som till formen ser ut som en stor låda? Kan denna gamla tradition verkligen vara det rätta uttrycket för vår tid?
Det planerade Nobelcenter har väckt en slumrande opinion till liv, med rötter i 1970-talets Almstrid, till försvar för den klassiska och vackra skärgårds- och Mälarstaden.
Låt denna opinion komma till uttryck i kommande stadsplanering och bli en kraft som bidrar till att skapa hållbara, hälsosamma, trygga och trivsamma stadsmiljöer för alla medborgare i enlighet med modern forskning och FN:s elfte hållbarhetsmål i Agenda 2030.
Gösta Alfvén är docent, stressforskare, författare till boken Ohälsosam arkitektur. En annan sida av funktionalismen.
Figurer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
