Alla EU:s medlemsstater måste erkänna Förintelsen av romer om vi ska komma till bukt med diskrimineringen, skriver Bodil Valero (MP), EU-parlamentariker och Domino Kai, sakkunnig nationella minoriteter.

I dag, den 16 maj, bör vi uppmärksamma det romska upprorets dag. Det var den dagen som romerna gjorde uppror mot de tyska SS-soldaterna i förintelselägret Auschwitz II – Birkenau.

Få vet att det bara var romer som gjorde uppror mot nazisterna och fascisterna i Auschwitz II – Birkenau, samt i lägret Jasenovac i Kroatien. Det mest kända upproret skedde i Polen den 16 maj 1944.

Vi vet i dag inte så mycket om Förintelsens romska offer. Forskarna har inte visat något större intresse för att samla in romska överlevandes vittnesmål. Det finns bara ett fåtal böcker tillgängliga och mycket lite historisk forskning. Men alla romer som transporterades in i Auschwitz av nazisterna gasades inte direkt efter ankomsten. Vissa placerades i »zigenarlägret«, som var ett blandat läger där barn, kvinnor och män var fångar tillsammans.

Romerna tvingades till slavarbete, utsattes för medicinska experiment och torterades. Doktor Josef Mengele som kallades för »dödsängeln«, valde romska personer, de flesta av dem barn, många av dem tvillingar, och tvingade dem till märkliga experiment som ledde till döden.

Nazisterna planerade att den 16 maj 1944 utrota alla kvarvarande romer i gaskamrarna i Auschwitz II – Birkenau. Men de mötte kraftigt motstånd. Cirka 6 500 romer som hade blivit varnade för nazisternas förintelseplaner barrikaderade sig i »zigenarlägrets« byggnader och stod emot de tyska SS-soldaterna som till slut gav upp på grund av rädslan att upproret skulle bre ut sig till hela förintelselägret.

Händelsen firas årligen den 16 maj som det romska upprorets dag.

Förintelsen av romerna, som på romani chib, det romska språket, kallas »Porajmos« (Uppslukandet) eller »Sa o Mudaripé« (Det totala dödandet), är en del av historien som inte bara är bortglömd i dag, utan även förnekas på sina håll.

När Förintelsen av romerna förnekas, fortsätter rasismen och antiziganismen att frodas. Att erkänna den romska Förintelsen skulle påskynda en läkningsprocess i samhället som kan bidra till att övervinna rasismen.

Förintelsens romska offer har nämligen fram till dags dato inte fått erkännande och upprättelse till fullo. Det finns dock ljusglimtar i mörkret. Den 15 april 2015 röstade vi i Europaparlamentet igenom Romaresolutionen som erkänner den 8 april som Romernas internationella dag, tillika nationaldag, samt att den 2 augusti är minnesdag för Förintelsens romska offer.

Kommissionen å sin sida har därefter rekommenderat medlemsländerna att följa resolutionens förslag.

Men Förintelsen av romer under andra världskriget måste erkännas fullt ut av alla EU:s medlemsstater, om vi ska komma till bukt med diskrimineringen av romer som råder än i dag.

Därför bör vi i dag uppmärksamma de romer som fick sätta livet till under upprorets dag. Men även alla de som kämpar mot orättvisor, och för ett Europa där alla får vara som de är, och där alla får plats.

Bodil Valero (MP)EU-parlamentariker
Domino Kai, sakkunnig nationella minoriteter