Anders Jonsson

FREDAGSKRÖNIKA Generaldirektörernas starka ställning har många hundra år gamla rötter. När regeringen flyttar Ann-Marie Begler från Försäkringskassan visar det ett oroväckande mönster, skriver Anders Jonsson.

När regalskeppet Vasa förliste på sin jungfrufärd söndagen den 10 augusti 1628 blev det på sitt sätt början på fristående myndigheter i Sverige.
Eftersom kungen, Gustaf II Adolf, drivit på för att sätta in henne i kriget mot Polen, trots att Vasa ansågs sjöoduglig av den marina expertisen, och kungen dessutom godkänt utformningen av fartyget kunde ingen ställas till ansvar för praktfiaskot när Vasa välte efter några hundra meter och sjönk i Stockholms ström.

Resultatet blev att den myndighet som idag heter FMV, Försvarets Materielverk, bildades. I fortsättningen skulle inte kungen sköta upphandlingen av fartyg och kanoner. Det skulle skötas av en fristående myndighet, där tjänstemännen var experter, med en oförvitlig generaldirektör i spetsen.
Under rikskansler Axel Oxenstiernas ledning byggdes det svenska myndighetssverige upp med fristående myndigheter, istället för den vanliga ordningen runt om i Europa där myndighetsutövningen är inlagd i regeringens departement.

För att garantera myndigheternas oberoende och expertroll för det allmännas bästa gavs generaldirektörerna en mycket stark ställning. De blev i princip oavsättbara, enbart brott skulle kunna leda till avsked.

Myndigheterna skulle givetvis följa regeringens direktiv i regleringsbreven. Men i myndighetschefens uppgift låg också att komma med förslag till regeringen och att peka på brister i regeringens direktiv.

Sverige fick en statlig förvaltning med ämbetsmän som kunde ge stabilitet oavsett vilka kungar och så småningom regeringar som för tillfället satt vid makten. Längre tillbaka satt generaldirektörer i princip på livstid, idag normalt i sex år med tre års förlängning om regeringen och generaldirektören vill.

Nu har regeringen flyttat bort Ann-Marie Begler från Försäkringskassan och satt henne på »elefantkyrkogården« för generaldirektörer i kanslihuset med bibehållen lön.

Regeringens agerande är sannolikt inte brottsligt. Men det är olämpligt.

Detta trots att socialminister Annika Strandhäll först sa att Begler skött sitt jobb, en slutsats som också Riksrevisionen kommit fram till.

Regeringens agerande är sannolikt inte brottsligt. Men det är olämpligt. Det följer ett mönster som blivit tydligt de senaste åren oavsett regering.

När den borgerliga alliansen vann valet 2006 tog det inte lång tid innan Bo Bylund fick lämna sitt jobb som generaldirektör för Arbetsförmedlingen. I synnerhet moderaterna kritiserade socialdemokraterna före valet för att ha vuxit samman med staten under sitt långvariga maktinnehav.

Ändå tog det inte lång stund innan statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg började bete sig som en Göran Persson eller en Kjell-Olof Feldt gjort tidigare.
När regeringen nu flyttar Ann-Marie Begler från Försäkringskassan bereder det vägen för kommande regeringar att göra likadant. Som vi har sett tidigare drar sig inte M för att göra som S, även om de kritiserat i opposition.
Den bestämmelse som finns i lagen om offentlig anställning (LOA) och säger att regeringen får flytta på en GD »om det är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa.«

Skulle SD komma i något sorts regeringsinflytande framöver visar utvecklingen i Ungern, Polen och Tjeckien att det kan gå riktigt illa.

Enligt förarbetena ska beslutet grundas på »objektivt godtagbara skäl» och »bör ses som en undantagsregel som ska tillämpas bara när det uppkommit ohållbara situationer.«

När Socialdemokraterna nu sänkt ribban riskerar paragrafen i LOA visa sig bestå av gummi och tolkas godtyckligt även av kommande regeringar.

Skulle Sverigedemokraterna komma i något sorts regeringsinflytande framöver visar utvecklingen i länder som Ungern, Polen och Tjeckien att det kan gå riktigt illa.
Vi riskerar att få räddare myndigheter och generaldirektörer och därmed i längden en sämre statsförvaltning även om det förhoppningsvis är långt till nya Vasahaverier.

Anders Jonsson har många års erfarenhet av att kommentera inrikespolitik och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.

Fotnot: Anders Jonsson är gift med Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon.