Den svenska bolånekarusellen är som ett pyramidspel. Och faller en så faller alla.

Min generation är den första som börjat betrakta bostäder som spekulationsobjekt.

Våra föräldrar, liksom tidigare generationer, fick spara och gneta ihop kapital om de tillhörde dem som hade råd att äga sitt boende. Alternativt låna, till skyhöga räntor och amorteringslägen som omöjliggjorde köp av designmöbler och lyxiga köksrenoveringar. Sedan kom inflationen och åt upp deras lån – men det visste de inte i förväg.

Den gången var målet att bli skuldfri. Idag har det blivit en sport att låna så mycket som banken tillåter.

De senaste åren har det byggts omkring 20 0000 lägenheter om året i Sverige. Det är ungefär hälften vad som behövs, vilket gör att nästan varannan kommun har bostadsbrist. Bygganden har minskat så mycket att Sverige blivit sämst i EU-klassen. Om vi jämför med våra nordiska grannländer ligger vi alarmerande långt efter.

Regeringen Reinfeldt visar litet eller inget intresse för att lösa problemet. Alliansen har avskaffat de statliga produktionsstöden och i stället satsat på skattesänkningar för dem som arbetar. Fastighetsskatten har slopats men ränteavdragen för privatpersoners bostadsköp behållits.

Tillsammans har detta uppmuntrat svenskarna till högre och högre bolån samt bidragit till det som EU-kommissionen kallar en bubbla i vardande på den svenska bostadsmarknaden.

Bristen på bostäder ligger som en hämsko över hela Stockholmsregionen. Peter Wågström, vd för byggjätten NCC, talar om ett behov av 200 000 nya bostäder de närmaste åren, en siffra som får mig att tänka på 1960-talets bostadskris och startskottet för miljonprogrammet.

Priset är minskad tillväxt och växande svårigheter för ekonomiskt svaga grupper som ungdomar och nya svenskar, vars etablering på den svenska arbetsmarknaden försvåras och försenas.

Enligt Svenska Dagbladet applåderar Stockholms bostadsmäklare och byggföretag alliansens satsning på förlängd tunnelbana som presenterades i början av veckan. Bland annat ska nio nya t-banestationer öppnas när Akallalinjen förlängs åt sydost till Nacka och åt nordost till Järfälla, medan en helt ny linje byggs mellan Odenplan och Solna. Förhoppningsvis leder satsningen till att tiotusentals nya bostäder byggs. Men det beror helt på om branschen och staten lyckas hitta nya vägar för finansiering.

Frågan är om den politiska viljan finns. Socialdemokraterna pratar hellre om billigare åtgärder som renoveringsstöd och byggandet av studentbostäder, än om nya miljonprogram och stora byggsubventioner. Bostadspolitiken har blivit minerad mark. Massivt bostadsbyggande riskerar att leda till sjunkande priser, vilket rimligen är ett jättehot av den urbana befolkning som i snart ett decennium har uppmuntrats till att ”investera” i sina bostäder.

Dagens Nyheter jämför situationen med ett pyramidspel. Det är ingen dålig liknelse. Den svenska bolånekarusellen är som ett Albanien i miniformat: Faller en så faller alla.