Bild: Wikimedia commons

De franska strejkerna beskrivs som de största på många år. I Paris rullar demonstranterna ut sina bekanta banderoller om att folkens väl måste gå före plutokraternas profiter. Stödet från allmänheten är starkt.

Från USA sprids ett milt ljus från Barack Obama. Men inifrån Europa kommer ett annat. Över hela kontinenten protesterar medborgare mot den stora marknadssvindeln; mot kallhamrade finansmän och naiva regeringar. Det är osäkert om parollerna blir lika upplysta som de i Paris.

Tevebilderna från Riga har känts overkliga: äldre damer med handväska har gett sig på kravallpoliser och överviktiga män har fått in perfekta högersvingar mot visiren. Sedan liknande scener med stenkastning utanför parlamentet i Vilnius.

I Bulgariens huvudstad Sofia skadades minst 30 personer när studenter och bönder gjorde gemensam sak för några dagar sedan. Alla väntar nu liknande utbrott i Rumänien. Och på Island fällde "den isländska gatan", efter ihärdiga protester, landets regering den här veckan. Punkten när bränderna binds samman till en samlad europeisk är nära.

Vreden är välmotiverad. Protester måste uppmuntras. Men de verkar drivas mer av mörker än ljus, mer av bitterheten efter att ha lurats än av insikten att en bättre värld är möjlig. Det är inte konstigt. Vad säger de svenskar som nu öppnar sina årsbesked och upptäcker att deras besparingar i pensionsfonder minskade med 30 procent under 2008? Pengarna har bara gått upp i rök. Ätits upp av svindlarna.

Var finns den vänster som kan kanalisera missnöjet? En queer Keynes är ingen given vinnare. Gatan riskerar i stället domineras av högerextrema nationalister med udd mot svartskallar, minoriteter och EU-kommissionärer. Thatcherepoken i repris. Den djupa pessimismens återkomst.

Men protesterna har också en annan berättelse. Den började med upploppen Aten i höstas och utgår från universiteten. Redan före krisen var 25 procent av de franska studenter som nyligen utbildats arbetslösa. I Paris florerar nu en ny studentikos happeningradikalism.

Guardians kolumnist Timothy Garton Ash har förutspått att 2009 års gestalt kommer bli "Lily the Red" – en kvinnlig studentledare som träder fram i någon europeisk metropol och bli symbol för en ny antikapitalism. Ash gissar att "Lily" blir vänsterradikal, men garderar med en lika radikal höger.

Protesterna, stenkastningen och tårgasen kommer inte utspelas i ljuset som värmde boulevarderna 1968. Men i mörkret som präglade den stora gruvarbetarstrejken och raskravallerna 1978. Finanskraschen förändrar Europa – mer än vi ännu anar.