Minskat stöd för att ta hand om ensamkommande är stort svek mot alla dem som flytt krig och förföljelse i hopp om ett bättre liv i Sverige, skriver Anna Rantala Bonnier, gruppledare socialnämnden, Stockholms stad.

I juni tog regeringen beslut om att asylsökande som fått avslag omedelbart fråntas rätten till dagersättning och boende. Ett förslag som försämrar situationen för många som sökt skydd i Sverige och som kommer att kasta ut unga på gatan.

Nu trappar regeringen upp sin offensiv mot flyktingbarn. I höst väntas den lägga fram ett förslag som innebär sänkta ersättningsnivåer för kommunernas placering av ensamkommande flyktingbarn. Anledningen till att ersättningen sänks är att kommunerna nu ska placera barnen på stödboenden utan samma tillgång till personal, i stället för på HVB-hem.

Feministiskt initiativ ställer sig frågande till hur en regering som vill göra barnkonventionen till lag samtidigt kan lägga ett förslag som nekar samhällets mest utsatta barn ett tryggt boende.

Detta trots att en kartläggning från Socialstyrelsen visar att dessa barn bör placeras på HVB-hem för att känna sig trygga. De ensamkommande barn som hinner fylla 18 år under sin asylprocess kommer att drabbas värst då de rycks upp från sitt boende, skola och pågående intåg i det svenska samhället, för att flytta till ett betydligt billigare ankomstboende för vuxna. Det här vet regeringen.

När de sedan får uppehållstillstånd och placeras i ytterligare en ny kommun får de börja om ännu en gång. Med det följer också risken att unga avviker från boendena och hamnar i riskmiljöer i stället för på boenden med trygga vuxna och möjlighet till etablering i det svenska samhället. I Stockholm ser vi redan nu en växande grupp unga som avvikit från sina boenden eller förts bort för att utnyttjas och exploateras sexuellt. En grupp som vi i dagsläget vet för lite om och som det finns mycket begränsade resurser att hjälpa.

Feministiskt initiativ vill se ökade satsningar på ensamkommande i stadens riskmiljöer. Vi måste ha kompetent personal med både utbildning och resurser att möta dessa, ofta traumatiserade, unga som har stora behov av stabila och långsiktiga vuxenkontakter. Vi måste ge socialtjänsten och frivilligorganisationerna stöd att göra sitt arbete med de barn som faktiskt lever på Stockholms gator i dag. Socialtjänsten måste ges mera resurser, inte mindre, för att ge utökat stöd till ensamkommande unga även när de fyllt 18 år.

Att regeringen rycker undan mattan för kommunerna när vi står inför dessa utmaningar är ett svek mot alla oss som vill skapa förutsättningar för barn att etablera sig, men framförallt är det ett svek mot alla dem som flytt krig och förföljelse i hopp om ett bättre liv i Sverige.

Anna Rantala Bonnier, gruppledare socialnämnden, Stockholms stad