lotten sunna farida fi pensioner

Det är kvinnor som får betala för pensionssveket. Vi behöver ett nytt system som är överskådligt och förutsägbart och där en rimlig ekonomisk grundtrygghet garanteras av staten, skriver Lotten Sunna och Farida Al-Abani.

Det har tagit lång tid att få upp ögonen för de katastrofala konsekvenser som dagens pensionssystem får för en alarmerande stor, och ständigt ökande, skara pensionärer i Sverige. Nya larmrapporter duggar tätt och vi berörs alla av öden som vi möter i vår vardag.

Sverige har länge närt en bild av sig själv som ett välfärdsland. Ett land där ett stort antal reformer under 1900-talet byggde en trygg grund på vilken såväl samhället som dess medborgare kunde vila.

Raka rör mellan lön och pension hette det då. I praktiken är systemet så krångligt att det har tagit decennier innan utfallet blivit tydligt för de flesta av oss. I en snårskog av inkomstpension, tjänstepension, garantipension, premiepension, bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, äldreförsörjningsstöd och änkepension, kopplat till en livsinkomstprincip så är det ingen människa som kan begripa vad deras pension i slutänden kommer att bli.

Att staten tar ett krympande ansvar för pensionen och i stället skyfflar över det på individer och arbetsgivare är ynkligt. Alla utredningar pekar på att tjänstepensionerna är motorn i de galopperande orättvisor vi ser i dagens system, ändå finns inga indikationer på att någon förändring är på gång. Tvärtom talar det delbetänkande som regeringen släppte i somras, Jämställda pensioner?, i stället om makars möjligheter att flytta premiepension mellan sig och tjänstepensioners ökande betydelse för slutpensionen.

För tio år sedan var fattigdomsrisken för svenska pensionärer en av de lägsta i hela EU och låg på under 10 procent. I dag är den uppe i 18,2 procent enligt färska siffror från Eurostat. Vi rusar i full fart mot bottenplacering i EU- År 2048 är vi näst sämst av medlemsstaterna om vi fortsätter på samma vis, med bara Estland bakom oss. Förlorarna är de som inte har fast anställning, hög lön och tjänstepensionsavtal.

I klartext är det 355 000 människor i Sverige som bedöms löpa risk för fattigdom och en majoritet av dem är kvinnor, 71 procent. Nyligen var Centerpartiet, uppbackade av Moderaterna och Liberalerna, ute och ville försämra garantipensionen för nyanlända, en av de grupper som redan har det allra sämst.

När systemet infördes knöts garantipensionen till inflationen vilken i princip har stått still sedan dess medan reallönerna ökat kraftigt. Samtidigt som alltfler blir beroende av garantipension, ökar klyftorna dramatiskt.

Den allmänna pensionens del minskar ständigt, och de förbättringar som gjorts är i form av skattejusteringar och olika former av bidrag och tillägg. De kan trollas bort igen, lika lätt som de lades till. Precis som det är viktigt att höja grundlönen för en yrkesarbetare gäller naturligtvis samma för pensionerna.

Feministiskt initiativ vill ha raka rör utan krumbukter och återvändsgränder. Ett nytt pensionssystem som är överskådligt och förutsägbart och där en rimlig ekonomisk grundtrygghet garanteras av staten. Vi vill rensa upp i pensionsträsket och göra den allmänna pensionen och garantipensionen tillräckligt starka för att göra andra »kryckor« i systemet onödiga.

Skrota pensionssystemet och ersätt det med ett förmånsbestämt pensionssystem. Målet är att den allmänna pensionen ska kompensera minst 60 procent av inkomstnivån under de 20 bästa åren.
Höj golvet i garantipensionen till att möta EU:s fattigdomsgräns.
Skrota premiepensionen och låt de pengarna stärka det allmänna pensionssystemet.
Höj taket i pensionsinbetalningarna för att stärka den allmänna pensionen.
Höj pensionsavgiften för att stärka den allmänna pensionen.
Sänk kraven för bosättningsår i Sverige för pensionsrätt.

Lotten Sunna (Fi), socialförsäkringspolitisk talesperson
Farida Al-Abani (Fi), ersättare socialförsäkringsutskottet i skuggriksdagsgruppen