rasmus-och-celei

Erdogans utrensning av tusentals lärare, poliser, soldater och statsanställda bryter mot internationell rätt, slår Europarådet fast. Samarbete med Turkiet kan inte ske till vilket pris som helst, skriver socialdemokraterna Rasmus Lenefors och Celal Celepli.

Utvecklingen i Turkiet väcker djup oro. Sedan Erdogan tillträde som president 2014 har han eftersträvat ett auktoritärt styre som närmast skulle ge honom obegränsad makt.

Efter militärkuppen i somras har tre månaders undantagstillstånd förlängts med ytterligare tre månader och under tiden har Erdogan rensat bort meningsmotståndare i en takt som saknar motstycke i modern turkisk historia. Över 125 000 människor har avskedats varav nästan 40 000 har kastats i fängelse. Landets intellektuella, journalister, människorättsaktivister och oppositionspolitiker har spärrats in en efter en. »Samröre med terrorism« är den svepande anklagelsen.

En expertpanel vid Europarådet slog förra veckan fast att utrensningen bryter mot såväl internationell rätt som den turkiska konstitutionen.

Nyligen slog polisen till mot den oberoende tidningsredaktionen Cumhürriyet, som var den sista Erdogan-kritiska tidningen. Över 200 medier har nu stängs ner. Det är ett stort bakslag för turkisk demokrati och yttrandefrihet.

Därtill har förtrycket mot minoriteter som kurder, armenier, kristna och aleviter eskalerat. För en kort tid sedan greps ett tiotals politiker från det pro-kurdiska partiet HDP, bland annat den demokratiskt folkvalde ledaren Selahattin Demirtas och Figen Yuksekdag, vilka har utgjort en hörnsten för utvecklingen av mänskliga rättigheter i landet.

Många människor i de sydöstra delarna av Turkiet lever samtidigt i en misär jämförbar med grannlandet Syrien och landet står på randen till ett inbördeskrig mellan kurder och turkar. Följderna av det skulle bli katastrofala, inte bara för Turkiet utan även för EU och Sverige. Det skulle innebära nya flyktingkriser och framför allt nya mänskliga tragedier.

Erdogans planer har även lett till en turkisk militärintervention i Syrien. Liknande scenario väntas i Irak, där civila i relativt lugnare områden riskerar att råka ut för turkisk aggression. Det finns i dagsläget inget som tyder på att president Erdogan skulle vilja överge sina neo-ottomanska planer.

Flyktingkrisen har hittills varit Turkiets trumfkort gentemot EU. Den har inneburit att EU har tvingats agera och uttrycka sig aktsamt i frågan om Erdogans alltmer despotiska styre.

Och det ligger i både EU:s och Turkiets intresse att samarbeta och det är viktigt med en fortsatt dialog – så bred som möjligt. Att försöka påverka Turkiet i rätt riktning är fortfarande att föredra före sanktioner.

Samtidigt kan samarbete inte ske till vilket pris som helst. Mänskliga rättigheter får aldrig bli förhandlingsbara och att förtrycka ett lands opposition aldrig accepterbart.

Att EU gör sig beroende av ett Turkiet som avfärdar frihet och demokrati vore både kortsiktigt och farligt.

Rasmus Lenefors, oppositionsråd för Socialdemokraterna i Huddinge
Celal Celepli, styrelseledamot för Socialdemokraterna i Huddinge