Om alliansen inte överväger att vända sig till SD är allt prat om att överta regeringsmakten just bara prat.

Sedan decemberöverenskommelsens födelse har många inom borgerligheten önskat se den dö. Det har varit svårt för alliansen att förklara för sina väljare och partimedlemmar varför man låter regeringen regera med alliansbudgeten, med bakbundna händer och ständig kritik, i stället för att regera själva.

Varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet håller ihop, hur lamt och stapplande det än har varit i den politiska praktiken, är ingen svår gåta att lösa. Efter åtta år av alliansstyre ska den röd-gröna regeringsmakten behållas, kosta vad det kosta vill.

Svikna vallöften och beslut fattade utifrån pragmatiskt samarbetstänk i stället för ideologi är priset. S-kongressen kan bli den framåtriktade vitamininjektion som partiet och regeringen behöver. Det är jobb, jobb och mera jobb som behövs för både välfärden och integrationen.

Med KU:s enhälliga kritik i början av veckan, i tio av trettio anmälda ärenden, har alliansen fått vatten på sin kritikkvarn. PM Nilsson har i Dagens Industri drivit den konfrontatoriska linjen att alliansen antingen borde börja göra upp med regeringen eller fälla den. Han har helt rätt på den punkten.

För hur mycket alliansen än påpekar att Vänsterpartiet är en tvångströja för Stefan Löfven, tycks de själva i praktiken ha låst sig vid sina egna interna lojalitetsband och gamla koalitioner. Efter regeringsskiftet har samtliga allianspartier inlett förnyelseprocesser, med såväl partiledarbyten och en tydligare egen politik. Nödvändigt för att hålla sig i takt med tiden, men det har visat att den gemensamma allianshållningen många gånger är en chimär.

Är man i opposition, ingår det att opponera sig. Men det slentrianmässiga hackandet på regeringen är varken politiskt konstruktivt eller väljarstödsmässigt taktiskt. Om alliansen fortsätter att enbart retoriskt försöka skrämma regeringen från det den vill göra tappar de stöd i de egna högerleden. För allt prat om att alliansen är redo att när som helst ta över regeringsmakten är just bara prat.

De nya SCB-siffrorna visar att Kristdemokraterna skulle åka ut ur riksdagen om det var val i dag, samtidigt som Sverigedemokraterna fortsätter plocka sympatisörer. Och de kommer främst från Socialdemokraterna och Moderaterna. Kvar står en stympad allians som måste vända sig till SD om hoten att när som helst ta över makten ska bli verklighet.

Om alliansen anser att regera med SD är ett bättre alternativ än att låta regeringen sköta sitt jobb i fred utifrån den decemberöverenskommelse man själv tagit fram, är det bara att verkställa hoten. Om inte, bit i det sura äpplet och låt regeringen regera.