Anna Danielsson Öberg Foto: Jenny Lindahl

Fredagskrönika Företrädare för de fackliga centralorganisationerna uppmanar politikerna att samarbeta över blockgränserna. Men uppmaningen är inte riskfri, skriver Anna Danielsson Öberg.

Medan oklarheterna tilltog i veckan om hur Sveriges nya regering kommer att ser ut och vilka partier som kommer att ingå i den, gav andra aktörer sin syn på det parlamentariska läget.

Näringslivsföreträdare som Volvo Cars vd, Håkan  Samuelsson, och Investors, Jacob Wallenberg, uttryckte oro för att två nästan lika stora politiska block och Sverigedemokraterna i vågmästarroll riskerar skapa en svag minoritetsregering med svårigheter att förverkliga sin politik. Svenskt Näringsliv kallade det parlamentariska läget för en rysare, men hoppades ändå på långsiktighet och förutsägbarhet.

Ungefär samma signal skickade företrädarna för LO, TCO och Saco. Samarbete är över blockgränserna är nödvändigt, hävdade de. TCO:s ordförande Eva Nordmark efterlyste politiskt ledarskap och ansvarstagande. Saco:s ordförande Göran Arrius ville att politikerna skulle ta ett helhetsgrepp och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ville också ha blocköverskridande samarbete.

Hur det här politiska samarbetet ska gå till och vem som ska sitta i regeringen har inte de fackliga företrädarna några uttalade uppfattningar om. Karl-Petter Thorwaldsson har tvärtom understrukit att LO inte tar ställning i regeringsfrågan – men att allt måste göras för att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande.

Samarbetet det handlar om omfattar därmed de rödgröna och de borgerliga partierna. Och ska det bli möjligt enligt fackens uppmaning krävs politiska kompromisser och eftergifter.

Inte minst de borgerliga partierna har en rad förslag inom arbetsmarknadsområdet som de tre fackliga centralorganisationerna är kritiska emot.

Listan är ganska lång men två förslag som kommer högt upp är uppluckring av turordningen vid uppsägningar och införandet av så kallade inträdesjobb.

LO har kallat det borgerliga förslaget till förändrade LAS-regler för en krigsförklaring och TCO liksom Saco är kritiska. Förslaget om inträdesjobb från de borgerliga partierna tycker facken också rejält illa om.

Det förslaget innebär att en ny lön införs som är 70 procent av ingångslönen i avtalen. Att politiker ska sätta en lägsta lönenivå är oacceptabelt anser facken. Unionens ordförande Martin Linder är tydlig med vad han tycker i sociala medier »idén om inträdesjobb måste slängas i papperskorgen« är hans budskap.

Hur de fackliga organisationernas medlemmar ser på samarbete över blockgränserna och dess eventuella konsekvenser är oklart.

Det finns inga undersökningar som visar om partiernas inställning till arbetsmarknadsfrågorna var avgörande när väljarna bestämde vilket parti de skulle rösta på.

Många kan vara omedvetna om de förändringar de borgerliga och SD vill genomföra. Anställningsskydd och lönebildning har knappast hamnat överst på dagordningen under valrörelsen.

I värsta fall är det många som är omedvetna om vilka förändringar som de borgerliga partierna – och Sverigedemokraterna – vill genomföra. Det är inte uteslutet eftersom frågor om anställningsskydd och lönebildning knappast hamnat överst på dagordningen under valrörelsen.

Frågan är också hur medvetna LO-medlemmar som röstat på Sverigedemokraterna är om att partiet ligger nära det borgerliga blocket när det gäller en lång rad frågor inom arbetsmarknadspolitiken.

Men ska det samarbete som de fackliga företrädarna vill se bli av måste en kompromiss ske mellan partierna. Och inget politikområde är undantaget.

En del förespråkare av ett sådant samarbete tycks tro att det går att åstadkomma utan att de borgerliga partierna som ingår inte får igenom några förändringar på arbetsmarknadsområdet. Det är sannolikt en orealistisk inställning.

När det gäller frågan om LAS och turordningen och inträdesjobben har de borgerliga partierna redan ägnat omfattande tid och kraft åt att kompromissa ihop sina ståndpunkter till gemensamma förslag.

Och några planer på att överge den mödosamma kompromissen finns inte, trots det fackliga motståndet.

Anna Danielsson Öberg är frilansjournalist och författare och har bevakat arbetsmarknadsfrågor under många år.