Rent krasst har EU-länderna inte lyckats enas om mer än att med militära medel göra det svårare för flyktingar att ta sig in i Europa.

”Det bästa sättet att rädda folk från att drunkna är att se till att de inte kommer ombord på båtarna över huvud taget”, sa Europeiska rådets ordförande Donald Tusk efter krismötet i maj.

Hans åsikt sammanfattar linjen hos många EU-länder inför toppmötet som hålls i veckan och som ska behandla de förslag som lagts för att hantera flyktingkrisen. På mötet ska stats- och regeringscheferna ta ställning till EU-kommissionens förslag som både innefattar ett system för att fördela flyktingar som anlänt till Europa och ett mottagande av kvotflyktingar.

Samtidigt vill EU gå in militärt mot flyktingsmugglare.

Vill man vara optimist kan man hoppas att det nya fördelningssystemet går igenom och blir startskottet för ett samarbete där EU-länderna både klarar av att ta emot fler flyktingar, och där vi slipper se Grekland tvinga tillbaka flyktingbåtar ut på havet.

Men ser man på kursinriktningen som helhet ser den ut att bli en annan. Det EU-länderna faktiskt lyckats enas om är att med militära medel göra det svårare för flyktingar att ta sig in i Europa. På att förstöra båtar, gripa smugglare och få nordafrikanska länder att utvidga övervakningen av sina landsgränser.

Kvotflyktingarna riskerar – om förslaget ens går igenom – att bli sockret på toppen. Och där kontentan av den övriga politiken blir att den får länder som Sverige att svälja en politik som för tankarna till Australien, där man slår sig för bröstet över att färre dör på vattnen tack vare att ingen vågar ge sig ut. Utåt kan man då tala vackert om att man både bekämpar flyktingsmugglare och öppnar upp för fler att ta sig in legalt.

Själva militariseringen av Medelhavet är ett problem i sig. Enligt Sveriges Radio varnar EU:s militärkommitté i ett läckt Wikileaks-dokument bland annat för att civila och flyktingar kan skadas och att man kommer att destabilisera fredssamtalen i regionen.

Men det finns också en risk att betydligt färre flyktingar kommer att få skydd i Europa.

För att vara uppriktig: För att det ska bli fart på flyktingmottagandet krävs det att länder ställs inför valet mellan att följa eller bryta mot asylrätten. Att Sveriges flyktingmottagande ökar när flyktingströmmarna i världen ökar beror inte på stegvisa politiska beslut.

De människor som i dag får asyl i Sverige får det tack vare en kombination: de mänskliga rättigheter som stadgas i FN- och EU-konventioner, det rättssäkra system med migrationsdomstolar som infördes 2005 och att människor, på olika vis, kan ta sig hit och få sin sak prövad.

De slutsatser som EU:s ledare antar på toppmötet i veckan riskerar att bli ett tandlösa instrument. Särskilt om vi ser till vad som verkligen skulle behövas för att stoppa den katastrof som utspelar sig på Medelhavet. Där samtliga EU-länder skulle behöva ta ansvar för legala vägar in i Europa och att underlätta för flyktingar att få sin sak prövad, exempelvis genom humanitära visum.

Sådana mer komplicerade samband döljs i en vulgär debatt där EU kan dölja sin skuld i döden på Medelhavet bakom de hänsynslösa flyktingsmugglarna.