Fallet Portugal visar att en viss sorts åsikter om att driva en reformistisk välfärdspolitik i praktiken är förbjudna.
Tidigare har man i överslätande termer ibland talat om Europeiska unionens ”demokratiska underskott”. Men det som skett nu pekar mot att man har överskridit en kritisk gräns.
Sedan demokratin och parlamentarismen bröt igenom för hundra år sedan har det varit givet att den som vinner majoritet i allmänna val ska få bilda regering.
Men det är inte längre självklart.
I parlamentsvalet i Portugal för tre veckor sedan gick den sittande högerregeringen tillbaka, fick bara 38,7 procent. Då borde förstås socialdemokraterna och ett par vänsterpartier som tillsammans samlat 50,7 procent av rösterna, få bilda regering? Icke.
Häromdagen förklarade mannen som formellt ska utse regeringar i landet, president Aníbal Cavaco Silva, att det går inte.
Valets segerherrar får inte regera, eftersom de i valrörelsen sagt sig vilja gå emot eurozonens diktat om brutala åtstramningar och velat föra en mer expansiv ekonomisk politik med stora satsningar på utbildning och sjukvård.
”Det vore att ge fel signaler till de finansiella institutionerna, investerarna och marknaden”, förklarade Cavaco Silva.
Marknaden är alltså viktigare än folkviljan för Portugals president. Men ett lika starkt motiv, som Cavaco Silva inte nämner, är rädslan för att dra på sig Tysklands vrede. Fortfarande finns i färskt minne vad som hände med grekerna i somras.
Där hade folket valt en vänsterregering, som krävt en omprövning av eurozonens destruktiva ekonomiska nedskärningspolitik. Men Syriza nekades inte bara lindringar av rådande villkor. Man bestraffades i slutändan av ännu hårdare åtstramningar än tidigare.
Syftet var uppenbart: Grekland skulle förödmjukas offentligt för att skrämma andra sydeuropeiska länder, där opinionen växer för att ifrågasätta gällande ordning.
Tidigare har man i överslätande termer ibland talat om Europeiska unionens ”demokratiska underskott”. Men det som skett nu pekar mot att man har överskridit en kritisk gräns.
EU är knappast längre förenligt med demokrati, om en viss sorts åsikter om att driva en reformistisk välfärdspolitik i praktiken är förbjudna.
Tidpunkten för eurokraterna och deras auktoritära vänner i Sydeuropa att förneka folkstyrets giltighet är den sämsta tänkbara, eftersom demokratin samtidigt dagligen avhånas från andra hållet – av högerextremister, putinister och orbanister.
Det portugisiska socialistpartiets nye ledare António Costa ska hedras för att han har gått mot trenden för de socialdemokratiska partierna i Europa, och vågat hävda enkla, självklara folkliga behov mot liberala ekonomiska dogmer.
Den underliggande kraften i detta framgår av att fiendskapen mellan portugisiska kommunister och socialdemokraterna, som funnits sedan nejlikerevolutionen på 70-talet, för tillfället bilagts.
Men man kan frukta det parlamentariska kaos som uppstår om nu högerns minoritetsregering ska styra mot en vänstermajoritet i parlamentet. Det kan bli ännu en påfrestning för demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
