I medieskugga pågår just nu klimatförhandlingar i Bonn. Förhandlingarna inom ramen för FN:s klimatkonvention går mycket trögt medan världens utsläpp av växthusgaser fortsätter att öka. Det är många komponenter som är viktiga för att världens länder ska kunna tackla den globala utmaning som klimatförändringarna utgör. Som i många andra fall utgör bristen på pengar ett problem, men det finns lösningar.
De rika länderna har utlovat stöd till de fattiga länderna med 10 miljarder dollar per år under 2010 – 2012 och att skala upp stödet till 100 miljarder dollar tills 2020. World Research Institute har visat att de rika länderna inte verkar uppfylla detta löfte, och att transparensen om och hur pengarna utbetalas måste öka. Pengarna behövs, och det snabbt, för att investera dels i teknik som minskar utsläppen, dels i åtgärder för en anpassning till de klimatförändringar som kommer.
Sverige och andra rika länder levererar pengar för att finansiera sådana klimatåtgärder, det är utmärkt. Men de använder biståndsbudgetarna för att täcka kostnaderna. Det kan vara förståeligt på kort sikt för att få loss pengar, men utgör ingen långsiktig lösning.
Detta är inte hållbart, eftersom satsningar på exempelvis hälsa och utbildning i fattiga länder inte ska stå tillbaka för klimatsatsningar. Vi måste göra både sakerna samtidigt, det är en klimat- och utvecklingsutmaning vi står inför. Och satsningar som man ändå hade gjort inom biståndets klimatprogram kan knappast räknas som ”nya och additionella”, som Klimatkonventionen och andra internationella klimatöverenskommelser föreskriver. Däremot är det utmärkt om biståndsarbetet kan klimatsäkras, så att det inte bidrar till utsläpp av växthusgaser eller på andra sätt skadar miljön.
Vi är medvetna om att många länders statsbudgetar är ansträngda. Att finna medel inom de ordinarie statsbudgetarnas ramar är en svår politisk avvägningsfråga. Därför är det helt nödvändigt att skapa nya pengar.
En expertgrupp inom FN kom i november fram med sin slutrapport som visar på att det är möjligt att exempelvis införa skatter, använda intäkter från utsläppshandeln, lägga avgifter på flyg- och sjötrafik som kan generera pengar för klimatåtgärderna. Studien ”Nya pengar – så kan klimatnotan betalas” som Svenska kyrkans internationella arbete har varit med och tagit fram är en annan rapport som visar på nytänkande och alternativa mekanismer för att skapa nya pengar. I många fall har dessa mekanismer dubbla effekter, de är omställningsdrivande och de skapar nya pengar.
Det ligger en medial skugga över klimatförhandlingarna och den svenska linjen är otydlig, trots att det är politisk vilja och handlingskraft som behövs för att skapa nya lösningar på den globala klimatfrågan. Sverige är ett land som lyckats relativt väl att kombinera ekonomisk utveckling med klimathänsyn. Vi har lyckats nationellt, låt oss vara stolta över det och med kraft göra avtryck i de internationella sammanhangen.
Klimatfinansieringen är en nyckelfråga för att tackla klimatproblematiken, det finns idéer och det finns behov. Nu krävs bara politisk vilja.
Erik Lysén, Internationell chef för Svenska kyrkan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
