Lars Vilks är sedan många år långt mer aktiv som islamofob och handelsresande i hatretorik än som konstnär. I dag deltar han i hatrörelsen SION:s manifestation.
”Ja, jag hatar Zarah Leander” sjöng Ebba Grön i “Beväpna er” 1979 med anledning av Leanders nazistsympatier. Eller påstådda sådana, åtminstone. Leander stannade i Tyskland till 1943 och blev lite av en postergirl för nazitysklands filmindustri. Själv svor hon sig dock fri från nazikopplingarna och utnämnde sig själv till ”politisk idiot”. Trots det fick Leander uppträdandeförbud efter kriget fram till 1948.
Lars Vilks har emellanåt diskuterats som något av en politisk idiot, en konstnär som liksom drabbats av politiska konsekvenser snarare än sökt dem. Men han är numera direkt politiskt aktiv när han inte bara ägnar sig åt att legitimt provocera islam och muslimer med sin faktiska konst utan också slår sig i slang med människor som hatar muslimer och tror att all islam per definition är ett hot. Han samarbetar med de som står för den politiska grenen av samma counterjihadrörelse som Anders Behring Brevik bekänner sig till.
Vilks är numera inte bara provokatör och islamretande konstnär utan en konsekvent deltagare i de sammanhang där man jagar muslimer som skadedjur, där man målar upp bilden av ett historiskt krig, där det en gång för alla är dags att drabba samman, där västvärldens vita måste ställa sig upp och slåss mot ett yttre hot som annars tar över och utplånar oss.
Han är i dag, elva år efter attentaten den 11 september 2001, på plats vid SION:s (Stop Islamization Of Nations) manifestation. Han är där på inbjudan av Pamela Geller – som ett dygn efter Breiviks fruktansvärda massaker på Utöya la ut en bild från ön på sin blogg (flera av ungdomarna som senare dödades av Breivik var med på bilden) för att visa att de som attackerades var personer ”mer med Mellanösternbakgrund eller uppblandade än rena norska”. Som om det var information man behövde för att värdera Breiviks handlingar.
Hon skrev att barnen, ungdomarna, AUF:arna på Utöya, skulle ha vuxit upp till politiker som inte kommer att strypa inflödet av ”muslimer som vägrar assimilera sig, som begår våldsbrott mot den norska ursprungsbefolkningen inklusive brutala gängvåldtäkter”. Hon relativiserar helt enkelt attentatet genom att legitimera hatet och hon tycks begripa och försvara Breiviks motiv bara ett dygn efter attackerna. Geller hjälpte också 2007 en norsk bloggkommentator, som sade sig samla vapen och ammunition för att slå tillbaka mot den muslimska invasionen, att hålla sig anonym. Enligt Geller själv gjorde hon detta för att säkerställa att personen som kommenterade inte greps av polis.
Lars Vilks har skrivit i ett mejl till Pamela Geller att han är en anhängare av ”organisationens kritik av politisk islam” och att han tycker att jämförelser mellan SION och Ku Klux Klan är orättvisa.
Även om Zarah Leander var en politisk idiot gör det inte hennes naivitet förlåtlig. Lars Vilks, å andra sidan, är inte en politisk idiot, inte oförlåtligt naiv. Han är sedan många år en politisk varelse, långt mer aktiv som islamofob och handelsresande i hatretorik än som konstnär.
Trots det ska Vilks förstås inte beläggas med någon motsvarighet till det uppträdandeförbud Leander utsattes för. Yttrandefriheten ska vara självklar också för honom, till varje pris. Men vi måste sluta diskutera honom på hans premisser. Hans gärning må vara konst också. Men framför allt är projektet politiskt. Vilks har gjort sig till en del av counterjihadrörelsen och det är så han bör beskrivas. Som en Kent Ekeroth med kritor.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
