Gårdagens partiledardebatt var bra. Den var ideologisk och belysande, även om Fredrik Reinfeldt ville tona ner skillnaderna genom att flera gånger påpeka att Mona Sahlin inte är hans fiende. Debatten handlade om vems verklighetsbeskrivning som ska gälla. För det är just det som står på spel. Alliansens ensidiga bild av sin politik och dess positiva följder, eller helheten och högerpolitikens följder för det svenska folket?

Under debatten var rollfördelningen bland alliansens företrädare klar och tydlig: De skulle alla angripa oppositionsledaren Mona Sahlin utifrån ett särskilt politikområden. Jan Björklund utifrån skolan, Maud Olofsson jämställdheten, Göran Hägglund sjukvården. Statsminister Reinfeldt, han skulle bara angripa Mona Sahlin i största allmänhet och pressa henne på ett alternativ till alliansens politik.

Säga vad man vill om socialdemokraternas första år i opposition, men i riksdagens kammare i går förmiddag blev just alternativen i svensk politik tydliga. Medan Mona Sahlin i fråga efter fråga kunde leverera svar på hur det blir annorlunda om socialdemokraterna får styra, hade alliansen svårt att försvara följderna av den politik de har drivit under sina femton månader vid makten. I stället hemföll de borgerliga partiledarna åt en oärlig och förenklande retorik. De gjorde sig helt enkelt dummare än vad de är.

Maud Olofsson undrade exempelvis varför Mona Sahlin inte vill att kvinnor ska få tusen kronor mer över i månader. Men sa ingenting om var den tusenlappen kommer ifrån, hur den försämrar välfärden för just de kvinnorna eller ökar deras kostnader på annat håll. Jan Björklund upprepade mantrat om att vi ska bort från "flumskolan", utan att någonsin nämna varför han vill sätta betyg på sjuåringar (även om han inte vill kalla det just betyg), trots att forskning visar att kunskapen inte kommer att öka, däremot utslagningen. Göran Hägglund envisades med att hävda att socialdemokraterna är emot mångfald i vården, men vägrade svara på frågor om hur den borgerliga sjukvårdspolitiken i exempelvis Stockholms läns landsting slår mot just mångfalden. Storbolag kommer in, små aktörer åker ut. Vårdcentraler stänger där de behövs, de sjukaste får färre vårdinrättningar att välja på.