ledare Ett samhälle där »alla som kan arbeta ska arbeta« kräver en barn- och äldreomsorg med kvalitet. Mycket mer resurser behöver satsas och de farligt stora barngrupperna måste bort.
Hon låser in sig på toaletten, förlamad av ångest, svetten rinner, stressen låter sig inte bevekas. »Jag stänger i dag. Ansvar! Alltid detta psykiskt uttröttande ansvar! «
Det kunde varit verklighet, men det är i novellen Det här får de inte på banken som barnskötaren Ulrika Berglund sätter ord på det som alltför många av förskolans anställda upplever i dag.
Tidsbrist och brist på utbildad personal i kombination med stora barngrupper har resulterat i en bitvis olidlig miljö för både anställda och barn.
Barn rymmer utan att det märks, går i samma blöja hela dagen, slår varann utan att det noteras och den fåtaliga personalen är på gränsen till nervsammanbrott. Rapporterna under #pressatläge ger oroande inblickar.
Sommaren har även varit full av berättelser om försummade gamla, med blöjor fulla av avföring, eller bortglömda på toaletter.
Många reagerade när 71-åriga och rörelsehindrade Nora Korhonen i SVT berättade att hon ofta tvingas gå och lägga sig klockan 19 på kvällen, ibland redan klockan 18. Att få komma ut och se på stjärnorna är vad hon önskar. Men istället får hon ligga till sängs uppemot 18 timmar.
Avslöjanden som dessa leder sällan till annat än en lex Sarah-anmälan, beklaganden och löften om nya rutiner. Sanktioner som förhindrar de förhållanden som leder till vanvård är ovanliga. Och detta gäller även förskolan.
I dag går hälften av alla barn under ett år och åtta månader på förskolan. Ofta hamnar de i en barngrupp som är betydligt större än vad Skolverket rekommenderar, visar en granskning i Kommunalarbetaren.
Stora barngrupper får en rad konsekvenser.
- Förskollärare väljer bort teman och arbetssätt i läroplanen, enligt Göteborgs universitet.
- 3 av 10 barnskötare tycker att bemanningen är otillräcklig varje dag, visar Kommunal.
- Nära sex av tio förskollärare uppger att de sällan eller aldrig hinner planera och följa upp verksamheten som de vill. Stora barngrupper ses som det största problemet.
- Stora barngrupper är även en risk för hörseln
För barn i åldrarna 1–3 år rekommenderas sex till tolv barn, medan grupperna med barn i åldrarna 4–5, bör ha nio till 15 barn. Men om riktlinjerna inte följs händer inget:
Bristande omsorg får kvinnor att gå ner i tid så att jämställdheten går baklänges.
På sex år har bara en kommun hotats med vite på grund av för stora barngrupper i förskolan. Detta trots att sju av tio kommuner har för stora barngrupper.
Förskolläraren Anki Johansson som sa ifrån och startade förskoleupproret har lagt ner ett stor energi för att lyfta frågan. Kommunal kräver att bemanningen måste bli bättre, riktlinjerna för barngrupper följas och fler måste få fasta jobb.
Storleken på barngrupperna har, trots detta, inte varit någon framträdande valfråga. Inte heller bristerna i äldrevården. Men äntligen plockas en del av de fackliga kraven upp i politiken.
Socialdemokraterna vill garantera fast jobb och heltid åt alla som slutför gymnasieutbildning till undersköterska och barnskötare. Partiet föreslår även åtgärder mot de sämre villkor, lägre personaltäthet och mycket lägre lön som visat sig finnas i privat jämfört med offentligt driven äldrevård. Regeringen utreder en äldrelag som ska jämställa de äldres behov med sjukvårdens övriga.
Förslagen är oerhört angelägna. Anställningsvillkor och löner måste bli bättre. Stressen måste minska, liksom vinstjakten. Har anställda det bra blir det också bra för barn och gamla. Pengar gör välfärden bättre, även om chefsekonomen i SKL, Annika Wallenskog, intervjuad i Dagens Arenas Podd inte verkar tro på det.
Och utan en barn-och äldreomsorg med kvalitet är det svårt för S att infria vallöftet att »alla som kan arbeta ska arbeta.« Bristande omsorg får snarare kvinnor att gå ner i tid så att jämställdheten går baklänges.
För riktlinjer räcker inte långt när det saknas resurser och skatteinkomsterna inte förslår för behoven. Det måste in mer pengar, som Åsa-Pia Järliden, LO-ekonom, framhåller. Efter åtta år med alliansen, med ett skattebortfall på cirka 3 procentenheter, (cirka 95 miljarder) en liberaliserad offentlig sektor i kombination med stor befolkningsökning och för få i utbildning är välfärden fortfarande grovt underfinansierad, trots stora satsningar under den rödgröna mandatperioden.
Kommunerna och SKL hoppas på och budgeterar för effektiviseringar, som bara drar stress-spiralen neråt, som Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans framhåller.
I bästa fall kan man kalla det en from förhoppning, men det handlar snarare om ett kollektivt kommunalt självbedrägeri,
Endast det bästa är gott nog åt våra barn och gamla. Och endast ett starkt samhälle kan garantera att blöjor byts, tårar kan torkas och att de anställda får göra sitt viktiga jobb på riktigt.
För, som huvudpersonen i ovan nämnda novell slutligen konstaterar efter att ha lämnat toan och fått en kram: »Mitt jobb, det är värt allt! För det här – det här får de inte på banken.«
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
