Nu har politikerna fått sitt andrum. Det borde ge dem mod att riva upp de värsta delarna av den tillfälliga lagen.

Det är den 2 september och ett år har gått sedan bilden på den drunknade Alan Kurdi brände sig fast på näthinnan. Hans små skor, tröjan som har halkat upp. Han har ingen flytväst.

Nilüfer Demirs bild av Alan utlöste en våg av solidaritet. Värmen från hösten 2015, var är den nu? Svaret är att den fortfarande värmer. Kanske inte på förstasidorna, men den finns där, som en mänsklig underström som kan flyta upp till ytan igen, fylla Kärrtorps IP, Götaplatsen, Medborgarplatsen eller Globen, mobiliseras igen, rycka in.

Det är värme, solidaritet, engagemang som nu, hösten 2016, måste riktas och koncentreras.

Riksdagen gjorde regeringens andrumspolitik till lag i somras. Den 21 juli trädde den tillfälliga lagen i kraft. Men först nu börjar de första besluten att fattas med stöd av den nya lagen.

Och nu blir de som drabbas öden, ansikten, namn. »Alternativt skyddsbehövande« som med den tillfälliga lagen mister rätten till familjeåterförening, de blir älskande som kommit ifrån varandra under flykten, föräldrar som skiljts från sina barn, som nu får beskedet: ja, du får skydd här, men nej, din älskade, dina barn, din familj kan inte komma hit.

Repressiva beslut är lättare att fatta när asylsökande kan reduceras till kurvor och kategorier, när de döljs i anonyma staplar på Migrationsverkets hemsida.

När besluten nu börjar falla blir flyktingarna från hösten 2015 riktiga människor. Tonårspojken som blivit en del av familjen, han i fotbollslaget, barnens klasskompis, kollegan.

Bilden på femårige Omran som dragits fram ur ett sönderbombat hus i Aleppo, hans ansikte är täckt av chock, blod och damm från rasmassorna, påminner om att kriget i Syrien rasar vidare, blodigare än någonsin. Men den mänskliga korridor som med Anders Danielssons ord gjorde att Sverige fick en landgräns mot Turkiet, den har stängts.

Balkanrutten är näst intill helt blockerad, få kan ta sig över från Turkiet till Grekland. Förra året tog Sverige enligt UNHCR:s statistik emot 12 procent av alla asylsökande i Europa, första halvåret i år enbart två procent. När riksdagsledamöterna röstade om lagen räknade Migrationsverket med 60 000 asylsökande, den senaste prognosen (från slutet av juli) förutspår att det kanske inte blir fler än 30 000.

Det borde kunna ge politikerna mod att riva upp de mest destruktiva delarna av den tillfälliga lagen. Bara Centern och Vänsterpartiet röstade emot. Men riksdagsprotokollet påminner om att det finns ett brett stöd för att skona barnfamiljer. Liberalerna och Kristdemokraterna enades med Centern i reservation nr 11 om kravet att »barnfamiljer bör ha fortsatt rätt till familjeåterförening även vid tidsbegränsade uppehållstillstånd och oavsett på vilken grund uppehållstillståndet har beviljats.«

Stefan Löfven leder en minoritetsregering. Det kommer att finnas gott om tillfällen att villkora samarbete om andra frågor med förändringar i flyktingpolitiken. Riksdagen stiftar lagar, riksdagen kan riva lagen.