En feministisk säkerhetspolitik tar plats i FN:s säkerhetsråd.

I går blev det klart – något förvånande tog Sverige en plats i FN:s säkerhetsråd. Det var en kamp om två platser med tre kandidater – även Italien och Nederländerna.

Sverige knep platsen med god marginal redan i första valomgången, före favorittippade Italien. Det var ett klart styrkebesked från Margot Wallström och den svenske FN-ambassadören Olof Skoog.

Men tongångarna från alliansen har inte alltid varit positiva gentemot den nuvarande regeringens säkerhetsråds-kampanj. Oppositionen, som har stått bakom kandidaturen som sådan, har kritiserat hur mycket pengar som utrikesdepartementet lagt på kampanjen, men även ansett att Wallström i vissa fall valt att inte driva en fråga för att säkra röster.

Viss kritik bottnar sannolikt i den säkerhetspolitiska skiljelinje som går mellan blocken gällande Nato-medlemskapet. Där regeringen vill föra den säkerhetspolitiska agendan via FN, vill alliansen i stället gå med i Nato.

Sverige har en tradition av att vara en stark röst i FN – genom generalsekreterare Dag Hammarskjöld, FN-medlaren Folke Bernadotte och nuvarande biträdande generalsekreterare Jan Eliasson. Det finns även ett socialdemokratiskt arv att vara en röst för fred och rättvisa i världen, kanske främst företrätt av Olof Palme. Att Sverige nu tar plats i FN:s säkerhetsråd är en prestigevinst för utrikesminister Margot Wallström, men även en naturlig fortsättning på Sveriges engagemang i FN och i världen.

Det kommer inte att vara ont om utmaningar för säkerhetsrådet under 2017 och 2018 när Sverige kommer att sitta med vid det beslutande bordet. En resolution om en handlingsplan för kriget i Syrien har blivit blockad av Ryssland, ett av fem länder med veto. Aldrig har så många människor varit på flykt undan krig och konflikter. IS härjar fortfarande. Klimathotet är även ett säkerhetspolitiskt problem.

Men Sverige kommer att bidra med något unikt till säkerhetsrådet. Margot Wallström har i sin roll som utrikesminister fokuserat på att driva en feministisk utrikespolitik. Och det behövs. Kvinnor utsätts för systematiskt sexuellt våld i konflikter. Samtidigt lämnas de nästan alltid utanför när det är dags att förhandla fram fred.

Det är på tiden att de frågorna får ta större plats på den globala säkerhetspolitiska arenan.